Kulturförsvaret podcast

Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst skådespelerskan Emelie Strömberg! Född och uppväxt i Marks kommun som nummer två i en syskonskara på fem. På en gård med hästar, kor, grisar, hundar och katter. Hon hade egen häst redan som 4-åring. Med en mamma som målade, sydde utklädningskläder och med tillgång till naturen, en kompis med egen häst och syskon som hon kunde regissera när hon byggde världar, så levde hon kreativt redan från start. Emelie ritade, läste, skrev och fick göra tidig debut som Snövit i en pjäs i skolans regi. Hon visste tidigt att hon ville spela teater, få utlopp för alla sina känslor. Även de arga som inte alltid var välkomna. Hon idrottade också, till och med på landslagsnivå….! Ta del av en berättelse om hur det går att komma från en icke-kulturell miljö och på första försöket komma in på Teaterhögskola. Känna sig otillräcklig, men ändå snabbt, efter avslutad utbildning, bli en uppskattad medlem av en av Sveriges mest välrenommerade teaterensembler, Backa Teater i Göteborg. Och nyligen, motta Folkteaterns vänners Teater konstnärliga stipendium som tar henne till Teaterfestivalen i Avignon i sommar. Lyssna på en ung, men ändå mycket erfaren skådespelerska som gjort många roller på scenen, stora som små. Och, enligt henne själv, medverkat i flera stora filmer, men i små roller. De som är svårast att bemästra. Ett samtal om att ha konst som yrke med allt vad det innebär. Ni har sett henne i filmerna ”En man som heter Ove och ”Unga Astrid, i tv-serier som ”Den svenska torpeden och ”Försvunna människor”. Nu filmar hon med Mikael Marcimain i ”De dyrbara”, en dansk-svensk dramaserie som bygger på en bok av Linn Ullman. Och spelar succén 1984, som är en dramatisering av George Orwells bok från 1948, på Backa Teater i regi av Monica Wilderoth.Emelie berättar hur viktig hon tycker att barn- och ungdomspubliken är, om likheterna mellan lagspelet i idrotten och ensemblespelet och om sin förvåning över hur bortglömd konsten och kulturen är i den politiska debatten.På min fråga om hur vi ska kunna komma in med frågorna inför valet blir hennes svarEmelie: ”Alla människor, tror jag, uppskattar konst och kultur. Är det för att det är så självklart som man kan förminska det till något som inte är viktigt? Det är tydligt att har barn och unga tillgång till konst och kultur precis som med idrott och sammanhang så mår de bättre. Mår de bättre så har de inte samma behov av att dras till kriminella miljöer. Har man andra plattformar och möten där man kan utveckla sig själv och känner att man är viktig. Om man kanske har det svårt med vissa ämnen, att det finns rum där man känner sig värdefull. För barn och unga då. Vad vill man resa till för platser? Inte för att man behöver se alla föreställningar eller filmer, gå på muséer. Men, att man behöver ta del av något annat, att det finns en värld som inte bara vill att man ska vara nyttig. Det finns mycket forskning som säger så här ändå gör man tvärtom. Det går över mitt

Ulla Berg Svedin

#89 · 1 h 7 min · 27 maj 2026

Kulturförsvaret presenterar stolt våra podgäster Matilda Belin Larsson och Åsa Hoang. Konstnärlig ledare respektive producent för Teater Fatal, en ny fri professionell grupp. Matilda och Åsa har, trots sin ungdom, både utbildning och stor erfarenhet av konstnärligt arbete. De är båda mycket drivna och som ett resultat av det så lyckades båda få möjlighet att auskultera hos Suzanne Osten under arbetet med föreställningen ”Buster Keaton på månen”. Där träffades de och kände omedelbart att de var soulmates. Matilda, uppväxt i Handen utanför Stockholm regisserade för första gången som 11år, kände sig ofta som barn som ”den konstiga” men uppmuntrades att uppträda av familjen. Åsa, uppväxt i Kalmar som barn till föräldrar från Vietnam kunde aldrig vara tyst och upptäckte teatern via bästa vännens mormor som var engagerad i en Riksteaterförening och där började Åsas intresse för producentjobbet att gro. Matilda studerade på högskola i Sverige och England, Åsa blev den yngsta någonsin att sitta i Riksteaterns centrala styrelse som 19-åring. Båda hade sedan tidigare intresse för den brittiska dramatikern Sarah Kane, känd för att skriva om psykisk ohälsa. De bestämde sig när de möttes på Unga Klara för att bilda den fria gruppen Teater Fatal och sätta upp Sarah Kanes drama Psykos 448. Alla sa: ”Den är för svår, det kommer inte att gå”. Hör dem berätta om hur de tog sig an uppgiften, med referensgrupp av ungdomar, samarbete med stödgrupper för suicidprevention som Sucide Zero och Maskrosbarn. Om när de hade premiär och skrev till alla teaterchefer och inte fick några svar, utom från en, Suzanne Osten. Hon kom och vad det ledde till får ni lyssna på. Jag kan avslöja att det gick över förväntan! Matilda och Åsa berättar om vad Suzanne betytt och vad de tar med sig från mötet med henne, ”glittret” och insikten om att det är viktigt att lyssna på unga – på riktigt. Nu ska Åsa gå färdigt sin utbildning till producent, Matilda ska regissera på uppdrag av Strindbergs Intima Teater, men de fortsätter att driva sin grupp. Hör dem berätta om varifrån de hämtar sin lust och energi och vilka drivkrafterna är. För det är inte helt lätt att starta en ny grupp i dagens kulturpolitiska landskap. Matilda och Åsa har dock förslag som skulle underlätta och en stark tro på människors vilja och lust till den gemenskap som konsten ger. De har en vision för Teater Fatals framtid som de delar med sig av och som jag hoppas blir sann. Jag känner mig stärkt av deras tro på framtiden för konsten och kulturen. Lyssna gärna!

Ulla Berg Svedin

#88 · 1 h 33 min · 13 mar 2025

Presentationstext Kerstin BrunnbergKulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Kerstin Brunnberg, som har arbetat inom press och media ett helt yrkesliv. Svenska Dagbladet, Arbetet, SVT:S Rapport, Ekot där hon bland annat var politisk reporter, redaktionssekreterare och redaktionschef. Hon har varit informationschef och programdirektör med ansvar för P1, P2 och P3 samt VD för Sveriges Radio. Dessutom har hon haft och har ett antal uppdrag inom det konstnärliga fältet. Hon har varit ordförande för Statens Kulturråd och i Stockholms Stadsteaters styrelse, är nu ordförande i Folkteatern i Göteborgs styrelse. Hon har varit chef för Statens Centrum för arkitektur och Design, ArkDes. Vi talar en del om hur viktigt det är att kulturhus underhålls och rustas för att medborgarna ska få tillgång till konst och kultur och om vikten av att arkiv bevaras för eftervärlden. Kerstin är som ett levande arkiv eftersom hon under så lång tid med både utveckling, och i någon mån, avveckling av konst och kulturpolitiken varit verksam i allmänhetens tjänst. Som journalist, som chef och som makthavare inom konst och kulturlivet där hon pläderat för konstens plats i samhällets alla delar, för dess frihet och för konstnärernas rätt till ersättning för sitt arbete. Kerstin arbetar också enträget för att bevara vår demokrati och yttrandefrihet. Hon ser det som nu sker i samhället som ”ett paradigmskifte”. Hon säger att hon aldrig trodde att det skulle gå så långt med nedmonteringen av folkbildningen, med öppna angrepp på journalister från politiker, att en myndighet agerar som efter Kalla Faktas granskning av SD:s Trollkonton. Hon har själv som chef arbetat för att utbilda medarbetare i säkerhetsfrågor och för att de ska få arbeta under så säkra förhållanden som möjligt. Hon ser att hoten mot journalister ökar och att vi i och med det riskerar att ingen vill utbilda sig till journalist och därmed får vi medborgare inte ta del av oberoende och relevant information. Det är mycket allvarligt. Kerstin ingår nu i Föreningen Oberoende Public Services styrelse: https://oberoendepublicservice.se/om-oss/ Den bildades som en reaktion på direktiven till den statliga Public Service-utredning som utredaren, tidigare ministern Göran Hägglund (KD), fick i uppdrag att göra. Det var veteraner inom Public Service som Christina Jutterström och Jan Scherman tillsammans med förre finansministern Allan Larsson (S) som tog initiativ till föreningen och bjöd in Kerstin. Man arbetar för en finansiering som beräknas på samma sätt som försvarsbudgeten, i promille av BNP, för att Public Service ska grundlagsskyddas och för att styrelserna ska avpolitiseras. Föreningen arbetar också för att utbudet fortsatt ska vara brett med både nyheter, kultur, underhållning och sport. Inte minst för att en stor del av Sveriges kulturverksamma och uppho

Ulla Berg Svedin

#87 · 1 h 30 min · 16 jul 2024

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Cajsa Román, lärare i musik och svenska som andraspråk på Nordhemsskolan i Göteborg. Hon är också musiker känd från ett antal band och med ett förflutet som kapellmästare på Folkteatern i Göteborg och i andra teatersammanhang. Hon leder även Svenska popkören tillsammans med Mikael Isacsson. Cajsa växte upp i en familj där att läsa, sjunga och spela var lika självklart som att äta, säger hon. De fyra syskonen uppmuntrades att pröva på alla instrument och till konstnärliga uttryck. Alla sjöng, i hemmet och under bilresor. De bodde i Umeå under 60/70-talen, en musikstad där många uttryck blommade och alla barn hade tillgång till konst och kultur utifrån lust. Cajsa utvecklade sin musiksmak dels utifrån storebror som lyssnade på Chicago, Blood Sweat and Tears och Frank Zappa, dels från föräldrarna som lyssnade på Taube, Cornelis, Hasse och Tage och Povel Ramel, Cajsa lyssnade även på Mikael Ramel. Gemensamt för alla var att musiken var textdriven och leken med ord. Cajsa blev själv Zappafrälst då hon sökte det komplicerade. Hon började skriva texter i bandet ”Plusgrader” i Umeå. Något hon fortsatt med i olika former under sitt liv. Vi talar om hur Cajsa avbröt sin utbildning till tvåämneslärare för ett erbjudande om ett vikariat som teatermusiker på Folkteatern som blev långvarigt. Hon berättar varför hon till slut ändå valde pedagogiken, en intressant berättelse om villkoren i kreativa yrken. Vi talar om de mekanismer som avgör vilka barn som söker musikklass, som finns som val på skolan där Cajsa arbetar. Mekanismer som får effekter på barns möjligheter till att utveckla sina kreativa förmågor i stort. Vi talar om varför Cajsa valde svenska som andraspråk som ett ytterligare ämne att undervisa i och om hur hon ser på möjligheterna som finns i hennes undervisning i båda ämnena. Till exempel hur hon, i ämnet musik, framtvingat av omständigheter under pandemin, uppfann en ny metod som gav fantastiska resultat. Det gjorde att barn som hade ett annat sätt att närma sig sång än den norm som vi vanligtvis har i svenska skolor, plötsligt hittade sin röst. Cajsa är ”förstelärare”. Här får vi veta att de föreställningar jag hade om den titeln inte stämmer. Berättelsen om ”Svenska Popkören”, för alla över 65 år, är ren och skär glädje och borde finnas i varje stadsdel överallt. Jag har själv sett den fantastiska kören, de förmedlar livserfarenhet, lust och sångglädje. Lyssna på allt detta och mycket mer. Jag frågar om Cajsa tror att vi kan få till ett samtal om vikten av konst, kultur och folkbildning. Cajsa: ”Det måste till ett samtal, det är där vi behöver börja. Det jäser när vi talar om ungdomar och kriminalitet samtidigt som man skär ner på kultur och skola. Och vi, vi som arbetar med ungdomar, vi som kan frågorna, vi har inte det mandat som vi behöver! Vi får alltid skulden, men vi får aldrig möjlighet och resurser för att göra någontin

Ulla Berg Svedin

#86 · 55 min · 11 dec 2023

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Kristina Alstam, forskare vid institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet och skådespelare. Hon driver även podden ”Med kriminella hälsningar” ”En podd om socialt arbete, svåra frågor och obehagliga sanningar.” Lyssna på en mycket insatt forskare både där och i denna intervju. Kristina beskriver sin uppväxt som klichéartad medelklass, hon blev tidigt expressiv i sina uttryck och har haft ett intresse för samhällsfrågor med vänsterperspektiv sedan tidig ålder. Något som först ledde till en skådespelarutbildning och karriär med en masterexamen i Helsingfors. Där bildade hon tillsammans med några klasskamrater som var kvinnor och, som hon, kände sig exkluderade en fri professionell grupp, ”Subfrau”. De undersökte könsroller mycket praktiskt via metoden ”Drag King”, alltså att klä sig, sminka sig och föra sig som män. Hör Kristina berätta om hur de upptäckte det ”maskulina kapitalet.” De reste med en snabbt hopfogad föreställning och ett självförtroende bättre än materialet till Kvinnoteaterfestivalen i Haparanda/Torneå och vann Stora publikpriset. Kristina tröttnade på att som skådespelare komma sist in i processen, bytte bana, utbildade sig till socionom och började forska. Hon upptäckte tjusningen i att följa spår. Hon blev inbjuden till ett projekt om förebyggande och främjandearbete i förorten och då var steget inte långt till frågor om kriminalitet och den segregerade staden. Hon har studerat ett arbete i Lövgärdet, en förort till Göteborg som brukar kallas ”utsatt”, men som forskarna benämner ”eftersatt”. Där bedriver man ett demokratiarbete med utgångspunkt i skolan och barnen. Kristina beskriver detta i vårt samtal. Hon har också följt ett brottsförebyggande arbete i en annan förort, Hjällbo, som då är ett av fyra områden i Sverige i studien. Kristina talar om föreställningarna om förorten som både demoniserande och romantiserande. Hon delger resultaten till allmänheten på olika sätt till exempel i poddform, och undervisar. Vi talar om arbetarrörelsen och synen på konst, kultur och folkbildning. Kristina menar att vi måste skilja på rörelsens folk, de som bär upp kulturlivet i landet i föreningar och kulturhus och ledningen. Hennes förtroende för de förstnämnda är stort, hon ser att folket värnar om både konsten, kulturen och folkbildningen, men att ledningen gjorde ett stort misstag när de gjorde sig av med arbetarpressen. Hör mer om detta, om hur hon ser på klassbegreppet i dag, politikens förhållande till forskningen, dess förslag till lösningar och åtgärder på hennes område och mycket mer i samtalet. Kristina: ”Det är inte säkert att vi kan rädda Lövgärdet genom att de får se barnteater. Men, varför ska inte alla barn ha samma rättigheter? Det är där samtalet måste börja. Hur kommer det sig att vi har genererat en sådan struktur och en sådan föreställning om konst och kultur som gör att du måste vara bättre bemed

Ulla Berg Svedin

#85 · 1 h 8 min · 28 sep 2023

Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst Johan Bernander, skådespelare, regissör, dramatiker, tidigare teaterchef på regionteatern i Blekinge Kronoberg som nu driver Teatern i Västra Alsjö. Johan beskriver sig själv som ”en rastlös själ som de senaste fyrtio åren startat diverse mer eller mindre knasiga projekt.” Han och jag gick i samma teaterhögskoleklass i Malmö 1977-1980. Därefter sökte han sig till hemstaden Växjö för att dela med sig av kunskaper som han fått under utbildningen. Från Staffan Göthe och från Skånska Teatern i Landskrona, två inspiratörer i vår utbildning som vi enas om i samtalet gav oss en kulturpolitisk grund att stå på. Johan har sedan dess hunnit med att vara en motvillig teaterchef i Växjö, något som resulterade i att han fick en utmattningsdepression. Han hade för många uppgifter på sin lott, som så många i den kulturella världen. Det är ingen ”lyxvärld av bortskämda” precis. Johan vill trots det inte ha det ogjort då erfarenheten gett honom verktyg både som pedagog och som regissör. Han gick regilinjen efter en tid som dramaturg då han kände att han ville ta ansvar för helheten. Johan har regisserat på ett antal teatrar, sedan första uppsättningen med Staffan Göthes ”Den itusågade damen”, har han återkommit till Stadra Teater som drivs av skådespelaren Magnus Wetterholm. En liten, välbesökt och kungamedalj-belönad scen. Johan initierade också tillkomsten av Farnaz Arbabis uppmärksammade uppsättning av Utvandrarna och en uppsättning av De knutna händerna, båda av Wilhelm Moberg under sin tid som chef i Växjö och han regisserade själv en amatöruppsättning med verklighetsbakgrund om när jazzen kom till Kalmar. Alla äldre berättelser med en obehaglig aktualitet i dagens hårdnande klimat. Han fick syn på Enheduanna, världens kanske första författare, i en pjäs av Anna Hammarstedt som han regisserade för Ölands Dramatiska Teater och i Arabia Felix eller Resan till det lyckliga Arabien berättas om en man som också la grunden för vår tryckfrihetsförordning. Johan berättar om hur musiken alltid har en plats i hans skapande, om Månkören och Tom Waits orkester och om sin tid som utbildningsledare på Ölands folkhögskola. Johan växte upp på en folkhögskola där hans pappa var lärare så folkhögskolan och folkbildningen är något han håller högt och känner oro för i dag. Om allt detta och mycket mer talar vi. Om scenkonst för barn och unga som alltid har legat Johan varmt om hjärtat något som han också prisats för. Flera stipendier har det blivit, men inga långsiktiga anslag. Han föredrar ändå friheten med en egen scen i ett gammalt missionshus. Teatern i Västra Alsjö som han nu driver i föreningsform där han bland annat erbjuder musik, litteratur och folkbildning i konceptet Oväntad onsdag. 40 platser, fullsatt och utomhus, när jag var inbjuden att medverka i våras. Ett citat från en tidigare besökare lyder: ”Jag hade ingen

Ulla Berg Svedin

#84 · 1 h 21 min · 21 sep 2023

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Carsten Brosjö, ämneslärare i teater på Estetiska programmet, lärare i estetisk kommunikation samt en flitig debattör i tidningen ”Vi lärare”, som ges ut av Sveriges lärare. Carsten växte upp i Helsingborg där han tidigt blev intresserad av att spela teater, han hade en låda med kläder och rekvisita hemma och varje lördagsmorgon underhöll han föräldrarna. Han gick kulturskola genom alla stadier i grundskolan, där kände han sig glad och blev sedd på ett sätt som han inte gjorde i mellan- och högstadieskolan där han mobbades. När det blev dags att börja gymnasiet så var estetiska programmet med teaterinriktning ett självklart val och hans mamma såg skillnaden i hans mående när han skulle i väg till skolan. När Carsten tog studenten hade Göteborgs universitet startat en teaterlärarutbildning och dit ville han för att själv kunna inspirera och stödja unga i sitt teaterskapande. Han kände att hans egna teaterlärare på kulturskolan och gymnasiet hade gett honom så mycket i livet. Vi diskuterar hur signaler från politiken, samhället, annan skolpersonal och vårdnadshavare ofta framställer Estetiska programmet som något bortkastat, en utbildning som eleverna bör välja bort för att i stället ”bli något”, att ”där går bara konstiga elever”. Det finns fördomar om att det Estetiska programmet inte ger behörighet till högskola. Detta har troligen lett till att färre söker programmet och allt färre söker den sedan 2011 och gymnasiereformen som genomfördes då. De som går estetprogrammet har till övervägande del minst en högskoleutbildad förälder och nationellt sett är det övervägande flickor och få elever med utländsk bakgrund på programmet. Carsten hänvisar till ett antal internationella studier. En av dem visar att länder lyckas bra i PISA-test värderar också estetiska ämnen och kreativitet högt. Sverige låg hyfsat till i den senaste mätningen från 2018, men ett stort antal elevgrupper, ungdomar som kom till Sverige 2015, uteslöts från att delta i proven. Men regelverket menade att de hade gått tillräckligt länge i svensk skola för att kunna delta. Riksrevisionen menar att 2018 års resultat därför bör tolkas med viss försiktighet. Vi pratar också om forskning som visar att teater och drama som skolämnen utvecklar bland annat språkförmåga och empati. Kulturskolans elever har samma sammansättning som på estetprogrammet. Kulturskolan borde, enligt Kulturskolerådet, vara kostnadsfri och lika för alla barn, men det är upp till kommunerna. Priserna varierar också. Carsten redogör vidare för forskning som visar på sambandet mellan lek, konst, kultur, lärande och utveckling, både för samhället och individen. Han har utförligt skrivit om detta ämne i "Vi lärare" Carsten berättar om Kramfors estetprogram där han arbetar på en särskild teaterinriktning som har musikalprofil

Ulla Berg Svedin

#83 · 59 min · 14 sep 2023

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Linus Tunström, regissör inom teater, dans, film och musikal med lång erfarenhet från såväl svenskt som europeiskt kulturliv och även som VD och teaterchef för Uppsala stadsteater. Wikipedia Linus växte upp i kulturell miljö som son till två av Sveriges stora konstnärer Lena Cronqvist och Göran Tunström. Han berättar om hur han satt och tecknade på vernissager och hörde sin far läsa texter under arbete för kollegor och om hur hans lekar i hemmet med föräldrarna påverkat hans sätt att ta sig an arbetet som regissör. Linus beskriver sig som en nyfiken person med lust att lära nytt. Vi får följa hans utveckling från ung regiaspirant på Teater Galeasen där konstnärlige ledaren Rickard Günther var hans mentor och ganska hårdhänt undervisade i grunderna för regi, via utbildning vid Theâtre Jacques Lecoq i Paris och en succéartad frilanstillvaro som slutade med att han 36 år gammal sökte och fick jobbet som VD för Uppsala stadsteater i längtan efter sammanhang. Hör den intressanta historien om sökprocessen, mötet med press och media och den filosofi och strategi som resulterade i att teatern fick Sveriges Teaterkritikers pris 2009 med motiveringen ”Sveriges mest dynamiska scen”. Vi talar också om några tillfälligheter som ledde till att Linus fick uppdrag på Cullbergbaletten och att han började arbeta med film, den senare historien är dråplig och säger en del om hur motstånd föder kreativitet. Vi talar om skillnader. I att regissera skådespelare och dansare. I teatertradition om vi jämför Sverige och Tyskland, där Linus arbetat. Om skillnaden mellan att vara regissör och att vara teaterchef och ha helhetsansvar. Nu föreläser Linus om kreativt ledarskap utifrån sin gedigna erfarenhet. Missa inte heller en underbar berättelse från Syd-Koster som han hört berättas av sina föräldrar om hur en människas längtan efter konst och kultur kan ta sig uttryck. Om allt detta och mycket mer talar vi. Linus: ”Det arbete som sker inom kulturen, den kunskap som vi har med oss är nödvändigt för ett lands välstånd på så många plan. Rent krasst för företag att bli kreativa och hålla sig framme och kunna konkurrera så behöver man både kunskap och discipliner från kulturen. Men också för att hålla samman ett land. Vi har helt enkelt inte råd att låta bli. För då kommer det att gå dåligt. Då hamnar vi kanske som i USA där Michelangelos staty David leder till att en lärare får sparken. Jag skulle verkligen önska att politiken började formulera visioner där kulturen är en stark del av det.”

Ulla Berg Svedin

#82 · 1 h 32 min · 22 jun 2023

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Alex Bergström, socialdemokratisk kommun och regionpolitiker i Västra Götalandsregionen, bland annat är han ordförande i Kulturnämnden. Wikipedia Alex är en idrotts- och naturintresserad Skaraborgare med särskilt intresse för konst och kultur som gärna går på teater, besöker museer och ser på konst tillsammans med sin fru. Han är kulturpolitiker och har haft uppdrag i styrelserna för Film i Väst och Folkteatern, en teater som nu attackeras av högerpopulister, av ideologiska skäl, menar Alex. Han säger att det är möjligt nu då ”Vargen är i rummet”. Det vill säga att Sverigedemokraterna ingår i regeringsunderlaget och har stort inflytande, det har förändrat spelplanen för hela konst och kulturområdet. När vi ses för intervjun har han just diskuterat en regeringspromemoria inom SKR (Sveriges kommuner och regioner) där det föreslås att Folkbildningsrådet inte längre ska få fördela medel till bildningsförbund och folkhögskolor, utan det ska regeringen göra. SD:s utökade inflytande har förändrat debatten, hur media förhåller sig och att nu ”armlängds avstånd” kan ifrågasättas. Det menar Alex till exempel är anledningen till att inget sades under valdebatten om att konsten och kulturen under Covidpandemin höll många uppe genom kreativa sätt att tillgängliggöra sig trots restriktioner. Alex menar att konst, kultur och bildning inte nämns i debatten. Allting ska mätas och helst inom New Public management. Det språkbruket NPM är hämtat från näringslivet och kulturens immateriella värden går inte att mäta på samma sätt som andra politikområden. Då lämnas dessa frågor därhän, av politiken, av media och därmed i väljarnas medvetande. Alex är en varm förespråkare av folkbildningen och berättar historien om folkhögskolorna. Han berättar även om hur han ser sitt uppdrag som kulturpolitiker. Han ser gärna att det skapas fler mötesplatser för politiker av alla slag och oss från kultursektorn, så som det finns inom andra politikområden. Detta för att öka förståelsen – från båda håll. Lyssna på en erfaren och passionerad kulturpolitiker som arbetar för att konst, kultur och folkbildning ska få sin självklara plats under rubriken ”välfärd”. Han ger också ett boktips för sommaren, ”Bröllopspogromen” , ingen jippobok säger Alex, men mycket läsvärd, inte minst för kulturpolitiker! Alex: ”Ett samhälle utan konst och kultur är extremt torrt och fattigt. Mönstret hur SD tar sig an de kulturpolitiska frågorna är att man börjar med folkbildningen, folkhögskolorna och studieförbunden och sedan går vidare. Då behöver vi, andra partier vara väldigt tydliga och stoppa nu. Nej! Och inte tänka att vi tycker att det kan vi släppa så blir de nöjda, Drag Queens, vissa böcker på biblioteket o.s.v. Då behöver vi en verktygslåda från regeringen för att skydda institutionerna från den klåfingr

Ulla Berg Svedin

#81 · 1 h 17 min · 21 jun 2023

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet sedan 2018. Wikipedia, Anders Lindberg Anders växte upp i Högsbohöjd i Göteborg, han var engagerad i scoutrörelsen och blev tidigt aktiv inom S. Han var ordförande i Internationella utskottet, satt i förbundsstyrelsen i SSU på nationell nivå och var ordförande i SSU Göteborg. Anders gick folkhögskola, ämnet fritidsliv och detta har format hans kultursyn där han ser folkbildningen, som nu hotas, som grundläggande i ett demokratiskt samhälle. Anders har innehaft ett antal poster inom socialdemokratin, både som politiker och som tjänsteman, i den senare rollen skrev och redigerade han texter åt andra. När Karin Pettersson blev chefredaktör på Aftonbladet 2010 rekryterade hon Anders till ledarredaktionen. Lyssna till en både intressant, lärorik och underhållande intervju om Sverige och svensk och europeisk politik. Om högervridningen och dess konsekvenser, de vi redan ser och vad vi kan förvänta oss i framtiden. Om den politiska litteratur som Anders läste i det nyliberala systemskiftet på 90-talet. Om SD och Kulturkriget, som han menar startade redan på 90-talet och hur SD kopierat arbetarrörelsens sätt att bygga sin organisation, skapa egna medier o.s.v. Anders menar att SD inte är intresserade av kultur, men ”lajvar kulturkrig” då det i själva verket är ett ”identitetskrig”. Anders talar även om behovet av självkritik inom S och behovet av en progressiv och samlad vänsteropinion nu. Om ett förlorat självförtroende och att man inom arbetarrörelsen också förlorat tron på politiken som verktyg för att förändra samhället. Vi talar om Tidöavtalets förslag och om hur SD:s retorik förändrat vad som är möjligt att säga och föreslå – över hela det politiska fältet. Anders berättar om vad han upplevt under resor i Europa och som han ser kan sprida sig hit vad gäller hur makten förhåller sig till historien och till medborgarna. På ett helt annat sätt än vi är vana vid och att han tror att människor sakta börjar upptäcka faran i och med den borgerliga regeringens lögner och de nya lagar som stiftas i Sverige i rask takt och som inskränker mänskliga fri- och rättigheter. Han ger även ett mycket inspirerande exempel från kvinnors kamp för aborträtten i Polen. Anders: ”Jag tror att det är institutioner som driver debatter. Jag tror att nu gäller det folkbildningen. Efter det kommer biblioteken och teatrarna m.m. Men nu står striden om de stora studieförbunden, om folkhögskolornas finansiering o.s.v. Och den striden måste vi ta för det är den striden som kommer att avgöra resten. Vi går in i en fas nu där mycket av det vi trott vara självklart, en framgångsrik biståndspolitik, en framgångsrik folkbildning, en framgångsrik kulturpolitik, det kommer att vara kopplingen. Då måste vi organisera oss och arbeta inom facken, de politiska partierna och civilsamhället. Vi måste också samarbeta

Ulla Berg Svedin

#80 · 1 h 9 min · 12 jun 2023

Tomas Forsell Del 2

Ulla Berg Svedin

#79 · 50 min · 23 maj 2023

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Tomas Forssell, musiker och skådespelare, bl.a. känd från rockgruppen Nynningen Podden ges i två delar. Tomas som kommer från Eksjö togs in på Wendelsbergs folkhögskola redan som 16-åring och har sedan dess varit en kugge i svenskt teater och musikliv. Det förstår man om man lyssnar till detta samtal. Vi får veta hur han via Göran Stangertz kom till Göteborgs stadsteater som statist, fick en roll i tv-serien ”Friställd” av Bengt Bratt och utbildade sig på Skara skolscen. Han kom tillbaka till Göteborg, arbetade i Teater Fem, reste runt på fängelser med en provocerande föreställning, mötte Bertil Goldberg och Totta Näslund och bildade rockbandet ”Nynningen” som han nu gör bokslut över med en vinylplatta, delvis outgivet, och en booklet. Vi får veta mycket om vad som hände i svenskt teater- och musikliv, främst inom proggen, under 70- och 80-talen och om hur trådarna löpte kors och tvärs mellan de olika konstellationerna. Tomas arbetade under en tid i Norrbotten. Han var med om att bilda Skottes musikteater som en tid senare blev Gävles barnteaterverksamhet, hör honom berätta den historien. Han startade också sin radiokarriär där och fick upp ögonen för relationen Norrland och det han kallar storsamhället Sverige. Tomas berättar också om sina inspiratörer. Den förste var rockikonen Frank Zappa som Tomas träffat personligen. Den andre var den ryske diktaren Vladimir Majakovski vars diktsamling ”För full hals” tonsattes av Nynningen och blev till en föreställning som spelades på turné för högstadiet. Barnperspektivet har alltid varit viktigt för Tomas och han berättar om sin syn på hur det glidit från att barnkultur hade hög status på 70-talet till nu när till exempel barnradion, som han arbetat inom och varit med och utvecklat under många år, endast finns på webben. Tomas själv har fått en Grammis för årets barnproduktion och Prix Nordica 1:A pris journalistisk klass för sina barnprogram. Han har också 1500 färdiginspelade program för barn med välrenommerade artister som ingen är intresserad av att sända. Vi får även höra om den enda anställning han haft under sitt yrkesliv, som ansvarig för en förberedande utbildning för scenkonst på Ölands folkhögskola. Något som gett Tomas mycket. Tomas: ”Du kan aldrig göra dig till när du möter en barnpublik. Du måste vara ärlig och det är spännande och utvecklande. På 70-talet var barnkultur viktig och det gjordes mycket som var bra. Jag måste tro på att det är möjligt att få till ett samtal och nu är jag både verksam inom kulturen och inom politiken för V och ska i midsommarveckan delta i ett möte där kulturministern närvarar och i ett samtal där bland andra förra kulturministern Amanda Lind deltar.”

Ulla Berg Svedin

#78 · 48 min · 23 maj 2023

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Tapio Salonen, socionom och forskare med inriktning på välfärdsfrågor. Han disputerade 1993 vid Lunds universitet, är verksam som professor i socialt arbete och var dekan för Fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö högskola fram till 2017. Tapio leder sedan 2018 en forskargrupp som fokuserar på bostadssociala frågor och som särskilt studerar allmännyttan och lokal bostadspolitik i ett bredare välfärdsperspektiv. Inom ramen för det har han skrivit en fallstudie om ”Samhällsbygget Gårdsten” , ett s.k. ”utsatt område” i Göteborg, som Tapio menar snarare borde kallas ”eftersatt”. Tapio kom till Sverige i slutet av 50-talet med sina föräldrar från Finland, det var svårt att försörja en barnfamilj i Finland då så de flyttade till Landskrona där det fanns arbete som svarvare för pappan och som sömmerska för mamman. Tapio var intresserad av bollsporter, men blev också tidigt politiskt engagerad då han tydligt såg klassamhället och ville förstå orsakerna till det. I slutet av 90-talet kontaktades han för att följa Gårdstensbostäder, ett nytt samhällsnyttigt bolag i Göteborg med uppdrag att rusta upp ett förfallet område med stort inflytande av de boende. De boende har majoritet i styrelsen. Uppdraget innefattade anställda välutbildade husvärdar som är tillgängliga och finns utplacerade på flera platser i området. En anställd trygghetsgrupp. En dialogbaserad verksamhet där föreningslivet involveras och får stöd av bolaget. Att samhällsservicen byggs upp, från att helt ha saknats. Att bostäder, inte enbart rustas upp utan att tillbygge sker med blandade boendeformer och ett utbyggt centrum. Att hållbarhet finns med från start. Uppdraget är långsiktigt med politiskt stöd som sträcker sig över maktskiften och mandatperioder, inte konfliktfritt, men stabilt. Efter att ha följt utvecklingen i 25 år har Tapio Salonen nu skrivit en fallstudie och konstaterar: Tapio: ”Man måste ha is i magen och satsa långsiktigt i dessa områden. Det är långa processer innan man kan ta nästa steg. Politiken är kortsiktig, man måste tänka på de behov som barn och unga har. Lärdomen från Gårdsten är att man bygger lokalsamhälle underifrån. Gårdstensbostäder har varit en pålitlig partner för både idrottsföreningar och kulturella verksamheter.” Polisen Ulf Merlander, som tidigare arbetat i Gårdsten och varit polischef i nordöstra Göteborg har sagt: ”Jag är trött på att politiker åker till New York och Manchester på studiebesök när de kunde ha tagit bussen till Gårdsten för att se hur de har gjort.” Han är nu ny VD för Gårdstensbostäder. Lyssna på en intressant beskrivning av ett långsiktigt arbete som lett till att Gårdsten nyligen togs bort från polisens lista på ”utsatta områden”.

Ulla Berg Svedin

#77 · 58 min · 19 maj 2023

Kulturförsvaret presenterar stolt Maria Zennström; författare, kritiker och översättare. Maria föddes i Stockholm på 60-talet, hennes pappa var Per-Olov Zennström, känd kulturjournalist och kritiker som var aktiv i dåvarande VPK (tidigare SKP). Marias mamma var ryska från en kulturintresserad släkt där morfadern var litteraturprofessor och specialist på författaren Alexandr Pusjkin. För Maria var läsande och skrivande både ett rum för trygghet och ett område på vilket hon blev sedd och bekräftad, både hemma och i skolan där hon fick läsa upp texter hon skrivit på avslutningar och höra att det var författare hon skulle bli. Hon var duktig på språk, men ryska lärde hon sig först som vuxen då hon ville komma i kontakt med sitt ursprung. Maria har sedan flera år arbetat med ett konstnärligt forskningsprojekt om sin far, som dog när hon bara var 14 år. Han var initiativtagare till det första kulturpolitiska program något svenskt politiskt parti haft, antaget 1948 av dåvarande SKP och som senare på många punkter skulle genomföras av socialdemokratin. Programmet sätter in konsten och kulturen i ett samhälleligt perspektiv som Maria menar har glömts bort av arbetarrörelsen i takt med att samhället blivit alltmer ekonomistiskt. Bland annat har kulturen tvingats bort från innerstäderna då markhyrorna blivit alltför höga för konstnärlig och kulturell verksamhet och ABF och Folkets Hus av ekonomiska skäl har övergått från att verka folkbildande till att mest ägna sig åt uthyrning. Maria utbildade sig till författare på Nordens folkhögskola Biskops Arnö, en av många folkhögskolor som har kurser med konstnärlig inriktning där människor, ofta i andra skeden av livet än på högskolor i storstäderna, har kunnat utbilda sig och ge röst åt andra erfarenheter, både klassmässigt och i andra avseenden, menar Maria. Hon ser en stor fara i att folkbildningen i stort nu hotas. Hon resonerar också kring hur den konstnärliga forskningen kan kännas sluten, inte minst för att den ofta redovisas på engelska. Vi får veta mer om vad Maria hittat i forskningen kring sin pappa och om hennes syn på arbetarrörelsens utveckling. Vi får också via ett besök som hon gjorde i Ryssland i somras, en recension av en bok om Aleksej Navalnyj och hans modiga motståndsarbete och inte minst utifrån den roman som hon skrivit ”Katarinas sovjetiska upplevelser” ta del av Marias tankar kring Sovjet/Ryssland i går och i dag. Romanen fick Maria Borås tidnings debutantpris för 2001. En berättelse som ställer mycket på ända, vad gäller i alla fall min bild av Sovjet och Öst. Maria berättar att romanen är ett resultat av miljön och pedagogiken som fanns på folkhögskolan på Biskops Arnö. Vi talar även om hennes andra roman ”Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt mycket kärlek” som formmässigt inspirerats av författaren Sven Lindqvist. Ett intressant samtal om privat kontra personligt, form och innehåll. Vi får även höra om en middag som dåvarande ordförande för S, Håkan Juholt, bjöd in kulturs

Ulla Berg Svedin

#76 · 1 h 16 min · 15 mar 2023

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Eric Rosén, journalist, författare och opinionsbildare som arbetar som kulturredaktör på Aftonbladet. Eric växte upp i Eskilstuna och Norrköping i en familj där det var fattigt och pappan var missbrukare, något som Eric skrivit om i den självbiografiska "Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort" som syftar på att pappan åtalades för ett dråp. Föräldrarna var kulturintresserade så läsande var självklart både i hemmet och i skolan. Eric var även intresserad av politik och ville uttrycka sina åsikter. Han kallar valet av yrke ofrivilligt då han började frilansa som journalist utan att se det som sin framtid. Eric rekryterades till LO:s mediasatsning ”Politism” och när den lades ner kom han till Aftonbladet där han känner sig hemma. Eric för intressanta resonemang kring hur arbetarrörelsen, både S och V, gett upp ”Kulturkriget”. Att man därmed lämnat fältet fritt för SD. Att arbetarrörelsen har en beröringsskräck med det som uppfattas som kultureliten. Att man köpt SD:s världsbild och därmed också bidrar till den karikerade bilden av arbetaren som gör att konst och kultur blir en ickefråga i välfärden. Han menar också att arbetarrörelsen köpt SD:s och högerns idé om att kultureliten är ett större hot mot arbetare än kapitalet, Lex Donald Trump. Eric menar att arbetarrörelsen inte längre tror att arbetaren/människan är föränderlig och att SD är mycket intresserade av att satsa på en konstnärlig och kulturell kader som de kan kontrollera. Problemet med arbetarrörelsen är det totala ointresset, menar Eric. Vi talar givetvis om den s.k. spionerilagen som Eric skrivit en hel del om. Han förklarar vad den kan leda till i värsta fall. Han berättar om hur han tror att de stora mediahusen kommer att hantera frågan framöver. Han svarar på mina frågor om det kan leda till självcensur, ifall uppgiftslämnare, som också kan åtalas, kan bli mer försiktiga med att berätta vad de vet. Han talar om vad som kan hända om man från regering och riksdag inte tycker att de repressiva åtgärder som vidtagits redan, oklart varför, räcker. Hur långt är man beredda att gå nu när M och S tävlar i att lägga mest långtgående förslag i att inskränka både medborgares och press och medias rättigheter? Det ligger redan ett nytt förslag ”Återkallelse av sändningstillstånd med hänsyn till rikets säkerhet”. Eric: ”Jag tror att vi måste orka ta en massa debatter och konflikter, orka sätta oss in i de förslag som kommer om Public services finansiering, att vi måste orka ta diskussionerna om konstens och kulturens egenvärde i ett samhälle. Man måste aktivera sig och engagera sig och försöka hitta nya idéer. De som vill motsatsen är engagerade och då måste alla som vill värna kulturen också vara det.”

Ulla Berg Svedin

#75 · 1 h 4 min · 1 mar 2023

Kulturförsvaret presenterar stolt Ingemar Fasth, tidigare konstnärlig ledare för bland annat den internationella författarscenen på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Ingemar växte upp i Tranås som en glad och känslig pojke. Sladdbarn med två syskon. Pappa var polis och mamma hemmafru tills Ingemar var stor nog att lämna. Då började hon arbeta i bokhandel. Böcker var ett stort intresse och hon introducerade Ingemar i böckernas värld med ”Barndomslandet” som var en bokserie som innehöll både sagor, poesi och andra berättelser. Ingemar uppfattade Tranås som inskränkt och ville bort tidigt, han flyttade till Stockholm för att arbeta och finna ett annat liv. Som man kunde göra på 70-talet gick han en augustidag in på Kulturhuset vid Sergels Torg och frågade efter jobb, det fanns och under flera år reste han runt i bokbuss i Stockholms förorter som biblioteksassistent. Ett arbete som han beskriver som oerhört givande. När han återvänder till Kulturhuset Stadsteatern 1994 så börjar han skapa en programverksamhet där svenska författare bjuds in för samtal. Och inför att Stockholm blir kulturhuvudstad 1998 vidgas det till att bli en internationell författarscen. Ingemar berättar om uppbyggnaden, hur verksamheten från början var kostnadsfri, men sedan belades med entré. Om litteraturpriset som han instiftade, där både författare och översättare belönas och om alla intressanta gäster. Vi talar mycket om läsandets betydelse, om vikten av att barn och unga introduceras till läsning, särskilt om det inte finns hemma. Att det är nödvändigt med skolbibliotek med utbildad bibliotekarie i varje skola enligt det förslag som Gustav Fridolin lade fram efter en utredning för några år sedan. Om behovet av mötesplatser och hur humaniora fått stryka på foten inom utbildningen till förmån för matte. Efter pensioneringen från författarscenen har Ingemar byggt upp en ny scen, i Bodafors i Småland. Hör honom berätta om kulturgatan och om när hela bygden kommer och lyssnar på författarna i sommarhettan. Kultur intresserar. Tvärtemot vad många politiker tror. Ingemar menar att Sverige är ett ingenjörsland med en fantastisk teknikutveckling, men att människan också behöver uppmuntras till att reflektera och att möta en text gör oss medskapande. Han frågar sig vad politiker och andra makthavare gör för att uppmuntra utvecklingen av vår själ nu när mobilerna pockar på med omedelbar behovstillfredsställelse. Ingemar ger några exempel på starka möten och berättelser som han bär med sig och säger att det inte bör vara utövarna som ska stå för kraven på att konst och kultur får sin plats i samhället, det måste vara de politiska partierna som driver på. Där menar han att vänstern måste begå självkritik. Både S och V har redovisat sin eftervalsanalys, men var finns konsten och kulturen i den, frågar sig Ingemar? Människan är också upptagen av det som ger glans och skönhet menar han. Privat lever Ingemar med Staffan Göthe, en av våra främsta dramatiker och skådespelare. ”Det är e

Ulla Berg Svedin

#74 · 1 h 25 min · 22 feb 2023

Del 2. Iwar var tidigt fackligt engagerad centralt och drev frågan om regionteatrar. Han lämnade Folkteatern för att vara med och bilda Riksteaterns Växjöensemble. Där började samarbetet med regissören Finn Poulsen som i sin tur mötte en nybakad skådespelare som skrev nyskapande dramatik för unga, Staffan Göthe. I Växjöensemblen fanns även kollegan från Folkteatern Birgitta Pettersson. Folkteatern ville ha tillbaka Iwar, nu som chef och Finn Poulsen, Birgitta Pettersson och Staffan Göthe följde med. Iwar startade Folkteatern Besöker med Finn Poulsen som konstnärlig ledare, för att erbjuda teater där människor bor och arbetar och där det finns föreningar. Teatern står ju arbetarrörelsen nära och på 70-talet fanns det utrymme för konst och kultur på arbetsplatser, på fackliga kurser och det fanns bidrag att söka för föreningslivet. Chefsjobbet intresserade dock inte Iwar som snabbt ville lämna över till Lennart Hjulström. Iwar fortsatte sin karriär som skådespelare, både på Folkteatern och på andra teatrar. Han varvade chefsjobbet med att vara fackets ordförande på Folkteatern i ett par omgångar, men det var på arbetstagarsidan han trivdes. Han mötte skådespelerskan Birgitta Ulfsson på 80-talet och de levde ihop fram till hennes död 2017. Iwar beskriver väldigt fint hur mötet med henne förändrade hans sätt att se på teatern och livet och hur det utvecklade honom som människa. Att deras frukostar var som seminarier. Iwar beskriver sig själv som en ickeakademisk person, men han har innehaft en tjänst som adjungerad professor i ämnet Talgestaltning på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg. Med en metod för textanalys som han själv forskat fram under sitt yrkesliv. Att vara skådespelare är ett livslångt lärande i att gestalta. Iwar har arbetat inom alla genrer på olika typer av scener i olika format och i olika typer av roller. Han började i Kar de Mumma-revyn och nu får vi snart se honom i en tv-serie som är inspelad, men inte sänts. Vi talar om hur det kan skilja sig hur han tar sig an en text, en roll och om vad som styr. Han känner sig lyckligt lottad som fått arbeta med så goda regissörer, med så gediget material och att han kunnat försörja sig från 1959 och fortsatt gör det. Vi talar om förändrade förhållanden i branschen och om hur det påverkar möjligheterna för utveckling. Vi kunde ha fortsatt att prata i flera timmar. Läs gärna Iwars och Håkan Sandblads bok! Från buskis till Beckett : en bok om Iwar Wiklander Håkan Sandblad skriver i boken att det är märkligt att Iwar inte förärats en spårvagn. Vi enas om att de utmärkelser Iwar fått, bland annat medaljen Litterus et Artibus smäller högre än en spårvagn.

Ulla Berg Svedin

#73 · 1 h 5 min · 6 sep 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Iwar Wiklander skådespelare och medlem i Teaterförbundet/Facket för Scen och film sedan 1959. Podden ges i två delar, I del 1 talar vi om barndomen i Göteborg fram till dess att föräldrarna skiljde sig, senare i Nossebro hos morföräldrarna som var välbeställda. Iwar var ett lekande barn som skrev uppsats och lyssnade på radioteater med familjen. En vuxen sa: ”Du ska väl bli skådespelare, du som har så´n fantasi!”. Detta tog han fasta på när han fick frågan: ”Vad ska du bli när du blir stor?” Så målet fanns tidigt utan att han visste riktigt vad det var. Han sökte in vid Calle Flygares teaterskola, kom in och blev favorit hos Calle. Vi får höra om hur utbildningen bedrevs. Iwar menar att utbildningen som var privat och ofta setts över axeln, var mycket bra. Calle såg till att ha en bredd i repertoaren och ny dramatik inför de uppspel som eleverna gjorde för branschen. Efter ett uppspel på skolan och en provspelning på ”Folkan”, revyteatern i Stockholm, fick Iwar sin första anställning i Kar De Mumma-revyn 1959. Där hade han ett elevkontrakt och fick möta etablerade skådespelare som Stig Järrel, Inga Gill, Hjördis Pettersson, Lars Ekborg m. flera Efter ett antal andra engagemang, bland annat turnerande i operetter, så ville han hem till Göteborg. Han flyttade dit med sin första fru Maud och fick jobb på Folkteatern där han genast fick stora uppgifter. Han utsågs tillsammans med Birgitta Pettersson och Folke Hjort till att bli teaterns stjärnor som det satsades på med stora roller ur världsdramatiken. Något som han beskriver som en befrielse var att få göra huvudrollen i ”Styrman Karlssons flammor” för att han slapp det konstlade språk han tvingats lära sig och fick tala göteborgska. På den tiden var produktionstakten hög, fyra till fem veckors repetitionstid, sexdagarsvecka och åtta premiärer om året. På sommaren tog han jobb på annat håll, bl.a. på friluftsteatern i Helsingborg, innan Nils Poppe tog över den. Iwar har arbetat med radioteater och uppläsningar under hela sin karriär. Håkan Sandblad, journalisten och tidigare kulturchefen för Sveriges Radio i Göteborg, har skrivit om Iwar utifrån samtal som de båda haft i boken ”Från buskis till Becket”. Håkan har producerat en hel del av de produktioner som Iwar medverkat i och han berättar i boken hur han imponeras av förmågan att gestalta med rösten. Vi talar om hur Iwar arbetar med just radioteater och uppläsningar. I del 2, talar vi vidare om karriären, chefskap, fackligt arbete och om det privata. Iwar: ”När vi sysslar med fiktiva berättelser så är det inte bara berättelser. Det är ju någonting som handlar om våra liv, vår tillvaro och vårt samhälle. Vi måste hela tiden se våra berättelser som något som är ägnat att göra livet begripligt tillsammans. Och även att man får in musiken och måleriet. Vi lever i bubblor nu och plockar bara in information som angår oss just då. Samhäll

Ulla Berg Svedin

#72 · 1 h 2 min · 6 sep 2022

Kulturförsvaret presenterat stolt vår poddgäst Mikael Fellenius, VD för Film i VästMikael växte upp med musiken via sin mamma och blev tidigt intresserad av slagverk med idoler som Buddy Rich. Via musikskola i Borås, musikgymnasium på Hvitfeldtska och Musikhögskolan i Göteborg med ett utbytesår vid University of Cincinatti i Ohio USA blev han yrkesmusiker. Militärtjänsten gjorde han i arméns musikpluton. Mikael arbetade som teatermusiker på Stora teatern, senare GöteborgsOperan och med Göteborgs Symfoniker, men började intressera sig för ledarskap och management. Han gick Handelshögskolan och har sedan dess innehaft ett antal chefspositioner. 2013 rekryterades han som VD till GIFF (Göteborgs internationella filmfestival) och inledde ett samarbete med Tomas Eskilsson då VD för Film i Väst, det ledde till att han erbjöds arbete som planeringschef 2015 och är sedan 2017 VD.Film i Väst firar 30-årsjubiléum 2022 och har uppnått en internationell lyskraft som motsvarar ägaren Västra Götalandsregionens mål att bli en ledande filmregion. Jag frågar vad som lett till framgången med ständiga nomineringar och priser såväl nationellt som internationellt för de filmer och serier de medfinansierar. Mikael svarar att det redan från start funnits en tydlig riktning för hur man skulle nå just dit och att man gör ständiga uppföljningar. Han påtalar också det stöd som ägaren gett och ger som mycket viktigt. Därför är han trygg i att finansieringen från regionen ligger fast oavsett majoritet. Mikael berättar i intervjun om Film i Västs organisation, när/hur och på vilka sätt de ger stöd, hur processerna för film och dramaproduktion ser ut. Vilka krav de ställer för att ge stöd, vilka krav regionen ställer på Film i Väst. Om hur de arbetar med de horisontella perspektiven. Vad betyder Film i Väst för regionens och Sveriges varumärke internationellt. Vi talar om ifall det finns en klar skiljelinje mellan publik och s.k. konstnärlig film? Kommer streamingtjänsterna att slå ut biograferna? Kommer AI (artificiell intelligens) skriva framtidens tv-drama och behövs skådespelare av kött och blod, om produktionsrabatter och varför det är viktigt för svensk filmproduktion.Sverige har erkänt mycket duktiga filmarbetare, men det är ett bristyrke trots att det finns filmarbetarutbildningar i Trollhättan och på andra håll i landet. Varför - och vad får det för konsekvenser? Film i Väst ger arbetstillfällen för såväl filmarbetare som skådespelare i Väst, men ger också mer än två gånger satsade medel genom att hotell, restauranger, taxi och andra verksamheter får del av det som spenderas. Vi talar givetvis även om film och Mikael, som arbetat inom flera konstområden, ser filmen som en dynamisk konstform med möjlighet att röra sig i tid och rum, i uttryck och mellan genrer på ett sätt som inte är lika enkelt för andra konstformer. Han berättar även om ny spännande teknik som de installerat i Trollhättan. Detta och mycket mer får ni ta del av i intervjun.<

Ulla Berg Svedin

#71 · 1 h 35 min · 29 aug 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Fia Adler Sandblad, skådespelare, regissör, dramatiker, grundare av och konstnärlig ledare för Adas teater i Göteborg. Fia föddes av en ensamstående mamma. Som många ensamma mödrar vid den tiden så tvingades hon lämna bort sitt barn. Fia blev ett av alla barnhemsbarn. Något som präglat hennes liv trots att hon fick ett hem där hon dock kände att hon måste vara både tyst, snäll och duktig. Men, hon mötte musiken tidigt och kände sig fri när hon fick spela piano. Pianoläraren som hon fick som femåring och senare dramaläraren i skolan blev viktiga vuxna i hennes liv liksom fosterpappan Erik som fanns där i tysthet. Fia började arbeta tidigt i storkök och fann en gemenskap med kvinnorna där, upptäckte Nationalteatern som ”sa saker högt” och hon började i tonåren på en teaterkurs. Det gav henne tyvärr nya trauman. Men så deltog hon som amatör i Folkteaterns projekt ”En varvsdröm” om varvens uppgång och fall i skiftet 70–80-tal, under ledning av regissören Lennart Hjulström. Lennart Hjulström och gemenskapen i det arbetet har betytt väldigt mycket för hennes teatersyn. Hon mötte även regissören Sören Larsson och blev intresserad av fysisk teater då hon kände att orden inte räckte till för att beskriva vad hon ville säga trots att hon arbetade som journalist en tid. 1993 startade hon Adas teater som hon drivit framgångsrikt och hon har fått många stipendier och utmärkelser för sitt arbete med fokus på att utgå ifrån kvinnors kroppar och kvinnors erfarenheter i de berättelser hon gestaltat. Fia har en master i fördjupat skådespeleri och en master i dramatik vid Göteborgs universitet. När hon gjorde sin master i fördjupat skådespeleri fick de en uppgift som ändrade inriktningen på arbetet. Fia berättar om det i intervjun. Om hur det ledde fram till att hon började skriva om sitt eget liv som barnhemsbarn och om hur det har gett henne en djupare förståelse om varför hennes liv blev som det blev och gjort att hon kunnat gå vidare. Det har dessutom hjälpt så många andra som sett hennes föreställningar. ”Aldrig glömd”, som handlar om hennes biologiska mamma, spelas fortfarande. Fia tillhör också de konstnärer som har sin verksamhet inom konstnärskollektivet ”Konstepidemin” som nu hotas av dubblerade hyror från Fastighetskontoret, om detta talar vi också. Ett obegripligt handlande gentemot Göteborgs konst och kulturliv som innefattar även ett antal kollektivverkstäder. Något som inte alls finns med i debatten inför valet då man skjutit upp frågan fast hotet kvarstår. Fia: Jag önskar att alla människor som har haft en kultur- eller konstupplevelse som de tycker varit värt något ska höja sin röst och säga: ”Det här är viktigt!”. Men de som har makten har makten. Man skulle önska att konst och kulturpolitiken fick ett värde i sig, inte bara instrumentellt, att det kan vara bra

Ulla Berg Svedin

#70 · 1 h 26 min · 22 aug 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Anders Österberg, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, han sitter för Stockholms stads valkrets och är S biståndspolitiska talesperson. Han bor i Järva och är till yrket förskolelärare. Anders, som varit ordförande inom SSU i Södra Älvsborg och förbundsordförande i Unga örnar, kom in i politiken via sitt idrottsengagemang. Han menar att såväl idrotten som kulturen ger barn och unga erfarenheter utöver idrottandet och att få utöva kultur på olika sätt. Så som ansvarstagande, samarbete och en förståelse för innebörden av demokrati. Att få lära sig hur det går till att i demokratisk ordning både uttrycka sig och fatta beslut. Kulturen ger möjlighet till nya perspektiv säger Anders som tycker att den borde finnas med i högre utsträckning i alla politikområden. Anders har arbetat som förskolelärare i Husby som tillhör Järva, ett område som fått epitetet utsatt. Anders vill hellre kalla det och andra liknande områden ”eftersatta”. Han bekräftar bilden av Järva från media, men berättar om det som också är Järva i intervjun. Om hur läxhjälp och annat stöd kom i gång blixtsnabbt när pandemin bröt ut. Om alla de människor som bor där och som under pandemin höll Stockholm i gång, vårdpersonal, taxiförare, kollektivtrafikpersonal, städare, personal i handeln, alla de som inte kunde växla om och arbeta hemma. Människor som deras barn har all anledning att känna stolthet över, de som vi inte klarat pandemin utan. När tas det upp i den politiska debatten? I press och media? Om barn och unga ska känna framtidstro och våga drömma måste de få känna att dom och deras familjer betyder något för samhället som helhet menar Anders. Anders skrev ett svar på en artikel i Aftonbladet av Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD) med titeln: ”Kriminaliteten börjar bli systemskiftande” Svaret fick rubriken: Att bara höja straffen räcker inte M och KD. Anders utvecklar sina tankar om detta i intervjun. Anders och Carolina Sinisalo, mamma till de två bröder som sköts i Akalla för sex år sedan där Robin 15 år dog och hans bror Alejandro blev skadad för livet, håller föreläsningar tillsammans. Om gängvåldet och vad som bör göras för att stoppa rekryteringen. De har samarbetat med forskare och civilsamhället och blivit lyssnade på berättar Anders. Carolina säger att man måste ha både mod och tålamod, säger Anders. Vi talar även om en serie artiklar i DN om hur den ”skolreform” som inleddes i början av 90-talet och som gjorde att skolresultaten sjönk och att psykisk ohälsa bland unga har ökat katastrofalt. Det har lett till att Sverige i en färsk mätning sticker ut vad gäller höga dödstal bland unga vuxna, främst beroende på självmord. Detta har resulterat i att skolministern tillsätter en utredning där hon begär in statistik och vill se över det stöd som unga med psykiska problem får/inte får. Hon vill även utre

Ulla Berg Svedin

#69 · 1 h 5 min · 23 jun 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Malin Aghed, utvecklingsledare på Kulturskolerådet Malin beskriver sig själv som ”Artivist”, en kombination av orden art och activist. Hon berättar i intervjun varifrån uttrycket kommer och vad det innebär. Malin är utbildad teater- och musiklärare och har varit chef för GöteborgsOperans SKAPA-verksamhet med uppdrag att arbeta med barn och unga och för ökad tillgänglighet utifrån ledorden: ”Upptäcka – Uppleva – Utforska – Utöva”. Hon har även varit journalist och fotograf på magasinet Camino. Berättelsen har alltid varit viktig för Malin i allt hon gör. Att skapa tillsammans är en annan röd tråd i det Malin talar om, från hennes tidiga egna erfarenhet av att spela i orkestern Listers Blås till att vara med om att starta upp El Sistema i Sverige när hon var verksam inom kulturskolan i Angered och dirigenten Gustavo Dudamel kom med konceptet från Venezuela. El Sistema har spridit sig till hela Sverige och finns i många andra länder. Malin berättar om de effekter hon ser när hon möter unga som hon arbetat med och som nu är i olika faser i livet och berättar om studier och om vad spelandet och sjungandet betytt för deras utveckling. Hon berättar om en pojkes filosoferande utifrån begreppet demokrati i relation till hans deltagande i orkestern, den berättelsen borde alla beslutsfattare få ta del av. Malin vill att vi ska vidga diskussionen om kvalitet när det kommer till konst och kultur, att inte fastna i antingen eller utan öppna upp för både och. El Sistema är bara ett av många exempel på hur det går att sträva efter hög konstnärlig nivå samtidigt som det sociala arbetet som är lika viktigt. Arbete som inkluderar såväl barn och unga som föräldrar och öppnar upp för drömmar, visioner och tro på framtiden menar Malin. Malin och Kulturskolerådet arbetar för en kulturskola som är jämlik, att alla barn oavsett var de bor och oavsett bakgrund ska ha möjlighet att delta på samma villkor. De arbetar även för att stärka kompetensen inom kulturskolan. Malin menar att hållningen ”både och” i stället för ”antingen eller” är viktig i samhället i stort. Att vi bör lyssna på varandra och tillåta oss att vara olika. Annars riskerar vi att lockas av enkla problem-beskrivningar med enkla svar. Hon tycker att vi ska fråga oss; ”Väljer jag parti för att jag är rädd eller för att jag är nyfiken?” Malin: ”Konsten innehåller i sin kärna en längtan som vi alla kan förstå existerar, även om vi inte delar den. Vi är olika, så konsten och kulturen och uttrycken måste få vara olika. Det finns ingen knapp att trycka på så blir allt bra, inget heltäckande riksdagsparti, ingen engångföralla-medicin. Det finns bara planeten, en massa människor och en ständigt pågående process, det som vi kallar liv. För att vi inte ska gå vilse behöver vi konst och kultur.”

Ulla Berg Svedin

#68 · 1 h 9 min · 22 jun 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Mikael Brännvall, VD för branscharbetsgivarorganisationen Svensk Scenkonst. Mikael är utbildad jurist och reservofficer i flottan. Han har varit såväl personalchef som vice VD vid Dramaten och är sedan 2017 VD i Svensk Scenkonst. Mikael har en bakgrund i Tornedalen via sin pappa och tillsammans med sin bror lär han sig nu pappans modersmål, Meänkieli. Ett av Sveriges minoritetsspråk. Något som gett honom insikt om vad språk betyder för känslan av identitet och ursprung och som gläder hans åldrande far mycket. Pappan tillhörde de barn som tvingades lära sig svenska och förbjöds tala sitt eget språk i skolan. I vårt samtal berättar Mikael om hur utbildningen i flottan gett honom gedigna kunskaper i ledarskap, om vikten av att ha tydliga mål, om samarbete och tillit till varandra i en arbetsgrupp och hur han använder de kunskaperna i sitt arbete. Samarbete går som en röd tråd genom allt Mikael talar om. Svensk Scenkonst samarbetar med de fackliga organisationerna i många gemensamma frågor och parterna driver de s.k. Allianserna tillsammans med Trygghetsrådet TRS. Inom Teater-, Musik- och Dans-alliansen ges anställningar, kompetensutveckling och en gemenskap som frilansare inte annars har mellan jobb på kultur-arbetsmarknaden. Trygghetsrådet TRS och SOK-stiftelsen är kollektivavtalade stiftelser som ger stöd vid uppsägningar och karriärväxling men också kompetensutveckling till såväl verksamheter som individer oavsett anställningsform. Vi får också höra om det viktiga samarbetet och utbytet på europeisk nivå där motsvarande organisationer ser med nyfikenhet och viss skepsis på den svenska modellen med partsgemensamma lösningar. Svensk scenkonst och övriga branschen har under pandemin samarbetat för att förklara för politiker och tjänstemän hur institutioner, fria kulturlivet, privatteatrar och ideella arrangörer alla ingår i ett komplext nätverk som måste stödjas i sin helhet för att fungera. Mikael satt med som sakkunnig i regeringens utredning ”Från kris till kraft. Återstart för kulturen.” Han menar att förutsättningarna för att vi ska kunna uppnå förändringar till det bättre aldrig varit mer gynnsamma än nu i spåren av pandemin. Den visade både hur skört konst och kulturområdet är, och hur viktig konst och kultur är för samhälle och människor. Mikael menar att skolan är otroligt viktig i återstarten och drömmer om att Sverige ska vara ”inte bara ett ingenjörsland utan också ett kulturland.” Angående om armlängds avstånd när det gäller konst och kultur kommer att bestå säger Mikael: ”Vi kan konstatera redan i dag att konstens autonomi utmanas. Det sker övertramp från såväl politiker som från tjänstemän, ofta med goda föresatser. Vi har alla en skyldighet att påtala när övertramp sker så att det hela tiden finns en diskussion. I sådana här frågor ska vi tänka precis som när det gäller rättssäkerhet att när vi lever i en period av demokrati och transparens det är då man kan förändra saker så att man

Ulla Berg Svedin

#67 · 1 h 28 min · 21 jun 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst Monica Milocco, dansare, koreograf och konstnärlig chef för Regionteater Väst Dans Monica började dansa i tioårsåldern på Stora Teaterns balettskola där hon bl.a. nämner den store koreografen Ulf Gadd som inspiratör. Hon fick där dansa både på Stora teaterns scen, men även på Rostrum, scenen för bland annat barnföreställningar, och fick då med sig kärleken till att göra scenkonst för barn och unga som följt henne sedan dess. Monica gjorde solistroller på GöteborgsOperan under tjugo års tid och berättar om hur det går till från audition, som även anställda måste göra, till premiär. Och ja, det påminner en del om ”Fame”, men man behöver också vara en teamworker. Det mesta hänger på vem som är koreograf. Monica lyckades klara sig utan allvarliga skador under en lång karriär men, som de flesta dansare, behövde hon karriärväxla när hon ännu var relativt ung. Hon erbjöds då att starta en verksamhet för barn och unga på GöteborgsOperan, Skapa Dans som vi får höra om. Utöver det fick hon en adjunktstjänst på Högskolan för scen och musik och var med om att starta danslärarprogrammet. Monica har en diger utbildning inom idrott och hälsa med ett antal kompetenser som hon nu har glädje av, både som chef och i det arbete som kombinerar scenkonst och hälsa som Regionteater Väst driver och där Monica med sina erfarenheter har en nyckelroll. Därför har avgående VD:n Susanna Dahlberg för andra gången gett Monica förnyat förtroende. Monica berättar i intervjun om det omfattande arbete som teatern bedriver. Teatern samarbetar med skolor och erbjuder olika konstnärliga workshops, samtal och utbildning för lärare. Teatern har också avtal med de flesta kommuner i regionen som gör att många barn garanteras scenkonst genom skolan. Monica menar att det finns för mycket av stuprörstänkande i politiken, det krävs mer samtal och samverkan mellan politikområden för att barn och unga ska få jämlik tillgång till konst och kultur. Monica: ”När vi hade Länsteatrarnas årsmöte blev det tydligt för mig att politiken och vi inom kulturen behöver prata mer. Det behövs mer samverkan. Om politiker behöver lära sig mer om att tala med kulturutövare och lyssna och vice versa så är det en viktig pusselbit att ta tag i. Jag funderar också över hur kan jag nå politiker? Vilken form av lobbyarbete behöver jag göra för att nå fram. Sedan är det den högre nivån. Att få de berörda departementen att prata med varandra. Det är den största utmaningen. Jag saknar duktiga politiker på den nivån som kan föra kulturens talan.”

Ulla Berg Svedin

#66 · 1 h 7 min · 17 jun 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst Lisa Forsberg, sekreterarei Ale Riksteaterförening. Lisa är utbildad i konstvetenskap och etnologi och har suttit i utbildnings- och kulturnämnden i Ale kommun. Nu är hon pensionär och, som hon själv uttrycker det, ”Kulturtant på heltid”. Lisa är med andra ord en av alla de ideellt arbetande människor som uppfyller löftet i kulturplaner på olika nivåer om att konst och kultur ska nå människor i hela landet. Hon växte upp med sin mamma som både läste mycket själv och försåg Lisa med böcker. På 60-talet byggdes ett fint kulturhus i Skövde, där Lisa bodde, där fanns både bibliotek och tillgång till teater. Lisa minns särskilt en föreställning, ”Mordet på Marat”. När Lisa flyttade till Ale engagerade hon sig i politiken och satt i utbildnings- och fritidsnämnden och riksteaterföreningen adjungerade en av ledamöterna till sig. Lisa tog uppdraget och har fortsatt sedan dess. Hon berättar om föreningen, dess uppdrag och verksamhet. Om svårigheten att rekrytera yngre medlemmar då många yngre flyttar eller har fullt upp med småbarn och jobb. Något som de delar med andra föreningar. Riksteatern har distriktsträffar varje halvår, något som Lisa uppskattar mycket då de kan dela både positiva erfarenheter och diskutera utmaningar så som hur de ska komma ut med information till publiken. Precis som de stora institutionerna och det fria kulturlivet upplever föreningen att det går trögt att få tillbaka publiken efter pandemin. Lisa är dock mycket imponerad av Riksteaterns organisation och dess konsulenter som hon har ett mycket gott samarbete med. Hon är även mycket nöjd med stödet från Ale kommun. Föreningen samverkar även med en ideell organisation kring det obligatoriska fikat som utgör en viktig del i mötet mellan människor som ett arrangemang ger. Samarbete och samverkan går som en röd tråd genom Lisas berättelse om hur föreningen arbetar. Uppdraget är brett och Lisa vill gärna få in mer dans medan efterfrågan på musik är stor. Hon avslöjar i intervjun att i höst kommer ett internationellt känt djuriskt rockband från 1960-talet, då hoppas hon att publiken ska strömma till! Föreningen är medlem i Folkteatern så Lisa representerar i teaterns vänförening. Hon ser Folkteatern som sin teater ända sedan hon bodde i Göteborg. Lisa: ” Om någon hade sagt till mig för tjugo år sedan att de här idéerna skulle komma, jag hade inte trott att det var sant. Om man ser att man måste hala vissa flaggor, att man inte får ha de böcker man vill och inte visa den konst man vill så .. Konsten ska vara fri! Det har gått så fort. Jag tror att alla har sett det som självklart att det är personalen på biblioteket som bestämmer om inköp. Det är som om man är tagen på sängen, det borde finnas en klar motstrategi. Det finns en kulturkonservatism, men konsten måste utvecklas, det betyder inte att vi måste slänga ut allt. Man har sett Falkholts målningar och tänker ”så vill vi inte ha det. Men kulturen utvecklas ju.”

Ulla Berg Svedin

#65 · 51 min · 15 jun 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst Michael Williams, statsvetare, policyanalytiker, SO-lärare på högstadiet i Jakobsberg utanför Stockholm, kommunikatör, en av Magasinet §:s fasta krönikörer och kapellmästare/sångare i rockbandet ”Violent divine” Michael beskriver sig själv som en person som ”ännu inte vet vad jag ska bli när jag blir stor”. Han har redan prövat på mycket, arbetat med politisk analys, kommunikation, skriver artiklar och nyligen, som han säger ”hängt på en pedagogisk utbildning på mina akademiska kunskaper”. Rockbandet har varit vilande under pandemin, men finns på Spotify. Michael arbetar i en skola som ligger i ett s.k. socioekonomiskt utsatt område. Han beskriver det som att då kommer konsten och kulturen från den mångkulturella omgivningen självklart in i skolarbetet. Han ser sin egen uppgift som att, på riktigt, ”vara den vuxne i rummet”. Att skapa relationer med sina elever och ett av de verktyg han använder är kreativa processer. Att stimulera elevernas lust och fantasi på olika sätt så att de förstår hur det de lär sig relaterar till dom och till deras liv och verklighet. Då, menar Michael, stannar kunskapen kvar jämfört med råplugg inför prov i jakt på betyg. Han är tveksam till om dagens betygssystem leder till ökade kunskaper i längden och menar att tanken inte verkar vara att unga ska bildas utan samla poäng för att komma in på högre utbildningar och bli ”anställningsbara”. I den skola Michael arbetar finns dock ett samarbete mellan lärare i olika ämnen, även de estetiska, som han uppskattar mycket. Men något som oroar är att lärare ofta byter yrke och arbetsplats. Detta gör att lärarlag inte ges möjlighet att planera och utveckla arbetsmetoder på lång sikt. Michael menar att för lärare står alltid eleverna i fokus, men det är inte alltid förutsättningarna i form av resurser ges för att kunna göra det bästa för eleverna. Särskilt som många elever har mycket av problem att hantera som inte alls har med skolan att göra, men påverkar deras möjlighet att klara skolarbetet. Så som trångboddhet och vuxna med egna problem. Betygssystemet indikerar också att det är personen och inte kunskapen som bedöms och hamnar på F, alltså lägst betyg. Det skapar en självbild som stigmatiserar och får konsekvenser för eleven långt fram i tiden. Michael ser läsning som centralt i lärandet och är mycket glad över att det i hans skola finns ett välutrustat skolbibliotek med såväl klassuppsättningar av böcker och kartor som skönlitteratur på flera språk. För att läsa och därmed få en vana att både förstå och uttrycka sig via språket, oavsett om det är svenska eller något annat språk, är avgörande för att klara sig i skolan och i livet säger Michael. Michael: ”Jag tänker att politiker är ganska dåliga på att motivera för människor i gemen varför konst och kultur är viktigt. Ko

Ulla Berg Svedin

#64 · 1 h 19 min · 10 jun 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Ove Sernhede, sociolog, professor i socialt arbete och barn och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han har också varit verksam vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande sedan 2013. Ove är nu föreståndare för forskningsprogrammet Mellan resignation och framtidstro. Ove växte upp i Göteborg och gick högstadiet i Gamlestadsskolan och därmed kom han att växa upp i en mångkulturell miljö. I skolan gick barn till arbetskrafts- invandrare som arbetade på varven, på SKF i Gamlestaden och på Volvo, där gick även barn från Kortedala och det egnahemsområde som Ove bodde i som också ingick i arbetarrörelsens samhällsbygge. Han idrottade, lyssnade på musik, främst jazz och blues, influerad av de svartas kultur som fascinerade honom. Efter sin utbildning vid universitetet ingick han i ett forskningsprojekt i London som undersökte hur de färgade soldater som blev kvar efter andra världskriget och de som flytt från de koloniserade länderna till Storbritannien påverkade musikutvecklingen efter kriget. Vi får höra om det och om flera andra forskningsprojekt som Ove lett och ingått i. Bland andra ett i Hammarkullen på 1990-talet där han följde en Hiphop-grupp och hur han relaterar det till dagens diskussion kring s.k. gangsterrap. Ove gör en knivskarp analys av ”orten” som begrepp och hur dess invånare stigmatiseras och hur några till slut lever upp till bilden andra skapat av dem. Hur staten, som tidigare var garanten för välfärdssamhället har dragit sig tillbaka så att kommuner nu lämnats att skapa relationer med privata ”aktörer” för att klara sina åtaganden. Hur samhällets problem från politiskt håll beskrivs som individens och ”hårda tag” ses som lösningen i stället för de sociala insatser som Ove och andra forskare och t.o.m. polisen pekat ut sedan länge. Ove: ”Kulturen är, som jag ser det språk, mänskliga uttryck. Den är kanaler för att uttrycka en samhällelig och en existentiell belägenhet. Det som gör kultur så intressant är att man kan läsa hela samhället genom kulturen. Det kan handla om klass, om etnicitet, om kön, om generation. Kulturen handskas ju med de här brytpunkterna och det är så viktigt att det lyfts fram och att vi tar det på allvar och jag tycker nog inte att politikerna gör det. Det är de redan gynnade grupperna som kommer till tals. De unga i marginalen är de som jag har ägnat min forskning åt, deras kulturuttryck. I stället för att bli irriterad på den kultur som de producerar så blir jag mer irriterad på att vi faller ut mot de kulturella uttrycken men tillåter den sociala verklighet som producerar de kulturella uttrycken, den ska vi inte röra. Om vi tar bort den sociala verkligheten så kvarstår de kulturella uttrycken, men de kommer att se ut på ett annat sätt.”

Ulla Berg Svedin

#63 · 1 h 22 min · 3 jun 2022

Ingvar Nilsson del 2: I del 2 fortsätter vi att tala om parets bok ”Mot alla odds – tillsammans gör vi skillnad i orten”, där en del av materialet redan är prövat i Södertälje där politiker och polisledning upprättat ett förtroendefullt samarbete. Vi fortsätter att tala om det kortsiktiga tänkandet i de insatser som görs. Hur samhället betraktar de medborgare som lever i ”orten” som en homogen grupp. Men, 6% av befolkningen lever i de s.k. utsatta områdena, 94% gör det inte. Av de 6% som bor där så lever majoriteten helt vanliga liv, arbetar, går i skolan, har fritidsaktiviteter, träffar släkt och vänner men de är utsatta på ett sätt som vi – de 94% inte är. Beroende på den lilla andel som ägnar sig åt grov brottslighet. Och enligt Ingvar så är den gemensamma nämnaren för människor som lever i utanförskap inte etniskt betingad, den är klassbetingad. Precis som den var i Sverige på 40-, 50- och 60-talen. Sedan kom olika invandrade grupper från Finland, från Jugoslavien, från Latinamerika, från Mellanöstern, från Afrika och så fick vi mytbildningen kring den brottsliga genen. De flesta av oss har nog glömt att förr satt den hos den fattige arbetarkillen. Samhället sviker majoriteten av de som lever och arbetar i Sverige, men bor i de områden som kallas utsatta. De stigmatiseras samtidigt som de måste hantera konsekvenserna av vad som sker av droghandel och annan kriminalitet medan svensk medel- och överklass ogenerat köper droger, svartsprit, handlar billigt som inte kan vara annat än stöldgods, köper sex, köper hyreskontrakt o.s.v. Sådant som gynnar en illegal marknad. Och i vissa offentliga förvaltningar växer korruptionen. Allt detta får vi höra om. Men också om goda exempel där företag går in och tar socialt ansvar, rustar upp på ett sätt så att de boende har råd att bo kvar, erbjuder arbetsträning som leder till jobb och samarbetar med kommuner. Ingvar och Eva har länge samarbetat med Teater Fryshuset som en av grundarna, skådespelaren Ulf Stenberg, berättat om i en tidigare pod. De har liknande arbetssätt som innebär att de djupintervjuar de människor som de antingen berättar om i dramatisk form eller skriver om i forskningsrapporter. Ingvar: ”Man måste hitta en form för att tala om kultur som inte är exkluderande. Kulturtanter inom medelklassen är de stora kulturkonsumenterna. Det måste till nya förebilder. Jag har sett många föreställningar som Teater Fryshuset gett och där finns en annan publik. Vi måste hitta nya uttrycksformer som vänder sig till nya grupper.”

Ulla Berg Svedin

#62 · 50 min · 27 maj 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Ingvar Nilsson, nationalekonom som under mer än 40 år bedrivit forskning tillsammans med beteendevetaren Eva Nilsson Lundmark, i det som kallas utsatta områden. Podden är i två delar. Del 1: Ingvar blev tidigt medveten om att pengar är centralt i hur ett samhälle formas och fungerar så han intresserade sig för nationalekonomi. Men han intresserade sig också för hur de sociala aspekterna spelade in, vilket gjorde honom till en udda fågel i nationalekonomiska sammanhang, berättar han. Ingvar och hans kollega Eva Nilsson Lundmark har skrivit en bok om de senaste tio årens arbete. ”Mot alla odds – tillsammans gör vi skillnad i orten”. En bok, som i alla fall jag läser som en manual för hur man skulle kunna komma till rätta med mycket av det som debatteras i dag, men där buden om hårdare tag är det enda som hörs från politiskt håll. I Intervjun får vi höra Ingvar berätta om de fyra olika avsnitten i boken. I del 1, om de två första, ”Hur man kan förstå situationen i utsatta områden på ett djupare sätt, bortom ropen på fler poliser” Han talar även om hur man för att lyckas måste hålla flera perspektiv levande samtidigt och att de tar olika lång tid. Det lokala, som tar 1–3 år, ett lokalt/regionalt som tar 2-10 år det tredje är samhällsperspektiv som är systemförändrande och tar 5-20 år och är det som är svårast att driva politiskt med tanke på val och opinionsmätningar. Del två i boken har rubriken ”Hur kan man tänka och agera långsiktigt samt strategiskt för att tackla frågan – bortom kortsiktiga insatser?” Ingvar talar om att ”Vinna slaget” i meningen att freda offentliga platser och få bort de grovt kriminella från gatorna. ”Att vinna kriget” Ge alla barn och unga förutsättningar med en jämlik förskola och skola, god hälsa, att föräldrarna har arbete och bra bostäder och att det finns stöd från civilsamhället, folkrörelser, idrott och kultur så att vi kan stoppa rekryteringen till kriminella gäng. Men viktigast är att ”Bygga freden”! Tidigt stöd till föräldrar så att de orkar och förmår vara goda föräldrar är en mycket viktig insats. Ingvar Nilsson har räknat på samhällskostnaden för olika sorters utanförskap och berättar om det. Ingvar: ”En person som i 15 års tid är gängkriminell kostar samhället drygt 23 miljoner kronor. Det som verkligen blir för dyrt är att inte ingripa i tidig ålder. Kostnaden för en gängkriminell är drygt 23 miljoner kronor, om personen är aktiv i 15 år. Kostnaderna kommer både från brottsligheten i sig och de sociala insatser som sätts in från olika myndigheter. Väldigt ofta diskuterar man att det blir för dyrt att göra insatser för unga, men det som verkligen blir för dyrt är att inte ingripa tidigt. En tidig insats på en ung människa som är på väg i fel riktning kostar hundra till tvåhundra tusen. Om man jämför det med 23 miljoner så är det inte dyrt.”

Ulla Berg Svedin

#61 · 58 min · 27 maj 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst Filip Ekström, fritidsledare på Jättestenskolan som ligger på gränsen mellan stadsdelarna Biskopsgården och Lundby i Göteborg, Filip är också känd från Pontus Hjorthéns dokumentär om Nationalteatern, ”Barn av vår tid”. Filip växte upp i Göteborg, var ofta arg och önskade sig en pappa med tatueringar och stora händer och saknade ramar i livet. På fritidsgården fick han det i form av en fritidsledare som kom att betyda mycket för honom. Filip hängde på gården, var social med många kompisar. Upplevde att på fritidsgården fanns möjlighet att pröva allt, att han kunde vara sig själv och utvecklas och där fanns fritidsledaren som var den förste vuxne som han litade på. Som dyslektiker i grundskolan kände han sig nedtryckt, som om skolan skulle genomlevas. Han gick Bild och Form-linjen på Schillerska då han var duktig på att teckna, något han är glad för i dag, men efter gymnasiet svor han på att aldrig studera igen. Efter några år i olika arbeten, alla med koppling till lärande och ett av projekten i samarbete med den f.d fritidsledaren, så övertalades han att söka fritidsledarlinjen på Göteborgs folkhögskola. Han beslöt sig för att ge det en månad. Men, han trivdes. Till och med mycket bra, blev kvar och ser sig nu som den fritidsledare som den lille Filip hade velat ha som stöd i skolan. Filip har fyra barn och är tatuerad med flera av Nationalteaterns texter. Därav medverkan i ”Barn av vår tid”. Filip känner igen sig i texterna och berättar att han som 11/12-åring när han ofta var arg, gick omkring med en utskrift av just texten till ”Barn av vår tid” och när han blev arg tog han fram den, läste och blev lugn. Filip ser sin uppgift i skolan som långsiktig och relationsskapande. Att vara en resurs, en extra vuxen för att skolan ska bli en lättare plats för eleverna att uppnå sina mål i. Han förvånas ibland över frågor som vuxna i de ungas närhet inte tycks tala med sina barn om. Han ser det som en förmån att få ta del av ungdomars liv och tankar, både om nuet och framtiden, att arbetet är som en blandning av Syo-konsulent, skolkurator, kamratstödjare och föräldrakontaktperson. Han berättar om veckan som gått där samtalen till stor del handlat om högerextremisten Paludans koranbränning, flera av hans elever har naturligtvis berörts starkt av detta. Vi talar även om hur bilder av olika stadsdelar skapas och av vilka. I Biskopsgården, som kallas ”no-go-zon”, i media där kallar föräldrar innerstan för ”no-go-zon” och förbjuder sina barn att vistas där. Filips elever vet att våldet finns i deras närhet, men också att i Stockholm och Malmö, där är det riktigt illa. Det är så vi alla skapar vår verklighet. Vi får också höra Filips reflektioner kring hur flickor och pojkar uppfostras olika och att förväntningarna ser så olika ut och sedan förvånas vi över utfallet och skuldbelägger barnen. Han vill ge alla som behöver honom mod att våga växa och inte vara rädda för framtiden. Särskilt just nu när valen till gy

Ulla Berg Svedin

#60 · 1 h 9 min · 29 apr 2022

Del 2Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst Ulf Stenberg, skådespelare, regissör, dramatiker och grundare av Teater Fryshuset i Stockholm. https://www.imdb.com/name/nm2378976/ I andra delen av vår intervju talar vi vidare om machokulturen och om hur Ulf själv brottas med mansrollen och de förväntningar vi har i samhället. Han beskriver också vad han lärt sig genom det gedigna intervjuarbete som Teater fryshuset gjort inför sina olika föreställningar. Vi talar om rädslan som den huvudsakliga drivkraften när det gäller det våld som vi hör om i debatten. Han menar att i kriminella miljöer är machokulturen dominerande, ens status är beroende av att man reagerar på kränkningar omedelbart, därmed är rädslan ständigt närvarande. Ulf berättar om en föreställning som tar sin utgångspunkt i berättelser om livsstilskriminella kvinnor. Hur de alltid måste vara beredda på att bli utsatta för både sexuellt våld och annat våld och att de måste bevisa sig genom att vara värre än männen för att behålla sin status. Ulf menar att vi måste försöka förstå utifrån förövarens perspektiv om vi ska ha möjlighet att förändra något till det bättre. Det är Teater fryshusets utgångspunkt i allt de gör. Att lyssna noga på berättelserna, att skapa ett förtroende, vilket tar lång tid, för att till slut få veta hur de personer som lever med kniven på strupen på många sätt faktiskt känner det – innerst inne. För att sedan kunna gestalta det. Och att ha beredskap för ett relationsskapande arbete över lång tid. Ändå har Teatern ingen kontinuerlig finansiering för detta arbete som kräver tid och engagemang och som måste bedrivas på lång sikt. De samarbetar med nationalekonomen Ingvar Nilsson och forskaren Eva Lundmark som visat i siffror på hur vi undviker enorma kostnader i framtiden, genom att satsa litet – nu. Ulf ger exempel på beräkningar som gör att jag undrar varför inte ens en nationalekonom blir lyssnad på – om vår politiska ledning verkligen vill göra något åt problemen.Ulf: ”Jag vill höra fler röster i debatten, inte enbart de vanliga, finkulturella som använder ett intellektuellt språk utifrån en norm som blir exkluderande. Jag skulle gärna se att rapare fick komma till tals. De musiker som beskriver morden och konflikterna vi alla förfäras över besitter en enorm kunskap om vilka normer som gäller och om hur det fungerar i de miljöerna. Vi behöver lyssna för att lära om vi vill göra något åt det. Sverige är ett av de länder där klyftorna ökar mest av alla OECD-länder. Det – inte gangsterrapare som beskriver situationen – är problemet!”

Ulla Berg Svedin

#59 · 47 min · 14 apr 2022

Del 1Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst Ulf Stenberg, skådespelare, regissör, dramatiker och även en av grundarna av Teater Fryshuset i Stockholm. https://www.imdb.com/name/nm2378976/ Ulf känner nog de flesta som hockeystjärnan Peter Andersson som återvänder hem för att träna juniorlaget i tv-serien ”Björnstad”. En serie som behandlar mansrollen på många sätt. Något som går som en röd tråd i mitt samtal med Ulf. Han växte upp i Norra Sverige i en trygg medelklassmiljö med kultur och med solidaritet som en självklar värdegrund. Hans föräldrar har bakgrund i arbetarklass. Ulf insåg tidigt att han själv var priviligierad men såg orättvisor som han ville bekämpa. Han drog sig inte för att demonstrera, drog sig inte heller för våld. Han var punkmusiker, började på en musikteaterutbildning i Stockholm. Där sa en lärare: ”Du borde bli skådespelare!”. Han visste inte hur man blir det så de såg tillsammans ett uppspel på Teaterhögskolan, Ulf gillade inte den högtravande tonen. Hans skådespelarförebilder var engelska. Läraren: ”Sök utbildning i England då.” Så blev det. Ulf har gjort mycket och berättar i intervjun särskilt om två projekt. Dokumentären ”Fraemling” https://www.sfanytime.com/sv/movie/fraemling som han Guldbaggenominerades för, en mycket gripande historia. Både hur den kom till, innehållet och vad den betytt för huvudpersonens familj och vänner och för Ulf. Och en tv-serie, ”Min livstid”, där Ulf intervjuade interner på fem svenska fängelser om vad läsning och kommunikation i brev betydde för dom. När han återsåg sin vän sedan barndomen, Emil Rosén Adsten, dansare, när de båda hunnit arbeta ett antal år i sina respektive yrken så kom de att tala om hur de utvecklats som män. Hur de slipat av kanterna, blivit mjukare och börjat fundera över hur begränsande mansrollen var och beslöt sig för att göra en föreställning som de själva ville se, ”Top Boy” hette den och spelades i samarbete med Riksteatern och Stockholms Stadsteater. Spelades bl.a. för ett hus fullt av s.k. fotbollshuliganer som i efterföljande publiksamtal visade sig känna igen sig i den trånga mansrollen och att många ville ta sig ut. Det blev starten på Teater Fryshuset. https://www.fryshuset.se/verksamhet/teater-fryshuset/ Verksamheten Fryshuset https://fryshuset.se/om-fryshuset#om-fryshuset ,som arbetar med unga i socioekonomiskt svaga områden över hela landet, ville att de skulle bedriva sin verksamhet hos dom. Sedan dess har de gjort 12 föreställningar som bygger på intervjuer med människor i de s.k. utsatta områdena. Förebyggande arbete på riktigt där Teater Fryshuset behåller kontakten med dom de intervjuar, ser att de reser sig och går vidare. Att de som ser och blir sedda får kraft att resa sig utifrån deras gestaltning. Teat

Ulla Berg Svedin

#58 · 1 h 2 min · 14 apr 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst Björn Sandmark, författare, kulturskribent, översättare och sedan 2014 VD för Göteborgs Stadsteater. Björn blev tidigt intresserad av litteratur, mycket beroende på att hans föräldrar läste mycket för honom. Han läste klassiker och visste att han ville arbeta med något som hade med litteratur att göra. Han utbildade sig till lärare i svenska och engelska och efter att han gift sig med en tyska och bosatt sig i Tyskland var han lektor i skandinavistik (skandinaviska språk) vid Universität Erlangen-Nürnberg 1988-1992. Det medförde att Björn upplevde murens fall och dramatiken runt detta på nära håll. En upplevelse som påverkat honom starkt och som han berättar om i intervjun. När Björn fick uppdraget som VD för Göteborgs stadsteater fick han frågan från journalister om vad han ville förändra. Men hans filosofi är att förändring ska ske endast om det finns behov av det, därför svarade han att han ville lyssna och se hur allt fungerade först. Göteborgs Stadsteater består av scenerna vid Götaplatsen, Backa Teater för barn och Unga och nyligen har man fått uppdraget från Kulturnämnden att även ansvara för gästspelsscenen Stora Teatern, det bildar en fungerande helhet tycker Björn. Han är också en varm förespråkare av ensembler. Allt arbete på en teater har riktning mot det som pågår på scenen under ledning av den konstnärliga ledaren och där sker den konstnärliga utvecklingen, därför är det så viktigt att det finns en ensemble säger Björn. Han beskriver också sitt uppdrag som VD som ännu roligare än han hade föreställt sig, när jag frågar om det blev som han tänkt sig. Prisade poeten Paul Celan, statslös jude som påverkades starkt av föräldrarnas död i koncentrations-läger och slutligen dränkte sig i Seine, har betytt mycket för Björn som har översatt och haft honom med sig länge. Björn, Eva Ström och Mikael van Reis publicerade översättningar av fyra av Celans diktsamlingar till hans 100-årsdag 2022 på bokförlaget Faethon , något som Björn beskriver som ”ett underbart teamwork”. Celan inspirerade även dramatikern Lars Norén och Björn berättar om ett tillfälle då han läste en dikt av Celan som han översatt, Norén lyssnade. Senare fanns episoden med i en av Noréns dagböcker. Björns nuvarande hustru, författaren Ann-Marie Ljungberg, har skrivit ”Ni och de döda försvunna” , en roman som skildrar tiden innan, under och efter statskuppen i Chile ur olika människors liv på . . Paret reste tillsammans i Chile när Ann-Marie samlade material och Björn berättar om både resan och boken. ”Om poesi, prosa och politik” är titeln på den samling krönikor av Björn från tidningen Dala-demokraten, som nyligen getts ut som bok på <a href="https://bokforlagetkorp

Ulla Berg Svedin

#57 · 52 min · 31 mar 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Jan Cruseman, röstkonsult som driver Cruseman Consulting och har ett förflutet som ljudtekniker och producent på Sveriges Radio och TV. Som ung byggde Jan tekniska lösningar för att kunna kommunicera med sina kompisar och lyssna på musik när var och en gått hem till sig. Ett ingenjörsämne tyckte pappa. Jan utbildade sig till starkströmstekniker med inriktning kärnkraftverk, men han var mer intresserad av ljud, byggde högtalare och drev en firma. En kompis tyckte att hans högtalare var otroligt bra och skickade upp honom till SR för att visa dom. SR gillade visserligen högtalarna, men Jan ännu mer och erbjöd honom sommarjobb som ljudtekniker på Rapport, SR och SVT var samma bolag då på 70-talet. Han blev kvar där fram till dess att lokalradiostationerna infördes och de som arbetade på B-ljudet erbjöds plats där. Vi får höra ett fantastiskt stycke radio- och TV-historia. Om hur den tekniska utvecklingen förändrade arbetsuppgifterna och inte minst ett antal berättelser om 70-, 80- och 90-talens kända politiker som passerade revy i Rapport och i radiosändningar eller när Jan var med Olof Palme på valmöte. Jan har själv arbetarbakgrund med farfar som var en av de första som var med och bildade fackförening, men också hade en konstnärlig ådra och spelade nyckelharpa till dans för de andra arbetarna. Farfadern bodde granne med Gunnar Sträng när han var barn och när han blev äldre kom Sträng och uppvaktade den gamle kämpen. Jan minns historierna som farfar berättade med glädje. Vi får också höra om hur Jan fick ett erbjudande att börja producera radioteater och blev intresserad av dramaturgi, om hur ljudteknik, dramatik, användandet av rösten och förståelsen för vilken berättelse som förmedlas intimt hör ihop. Kunskaper som han nu i ett antal olika kurser erbjuder i sin firma. Han berättar om vad kurserna innehåller och att han håller dom för studenter och professionella inom scenkonst, film och tv, men också för anställda inom andra verksamheter som behöver vässa sina kunskaper i att t.ex. producera en podd eller bara i att analysera och framföra information på ett intressant sätt. Jan föreläser också, en av föreläsningarna har titeln: ”Public service i dag – i går” Jan talar om vikten av ett starkt Public service, särskilt i dag då det finns ett tydligt hot. Jan berättar att han reste runt i landet i ett projekt där Sveriges Radio samarbetade med länsteatrarna och gjorde ett antal korta pjäser och att han då såg så många fantastiska föreställningar! Både lunchteater och kvällsföreställningar. Han menar att det borde spelas in både för radio och tv och visas och bevaras allt som görs i hela landet. Inte minst för barn och unga nu när barn och unga missat två år av en möjlighet att komma in i teaterns värld. Jan: ”Kulturen är som blodomloppet i vårt samhälle. Det är så otroligt viktigt för hela vårt samhällsbygge. Att vi inte enbart talar

Ulla Berg Svedin

#56 · 1 h 37 min · 18 mar 2022

Kuturförsvaret presenterar stolt sin poddgäst Mia Christersdotter Norman, https://www.linkedin.com/in/mia-christersdotter-norman-1ab9b1b9/?originalSubdomain=se verksamhetschef för Röda Sten Konsthall i Göteborg https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6da_Sten_konsthall Mia, som är utbildad fotograf och konst- och organisationsvetare, har huvudsakligen ägnat sitt yrkesliv åt att skapa plattformar för konstnärer och andra kulturutövare att få visa sina verk. Hon har sedan 2005 varit verksamhetschef för Röda Sten Konsthall och utvecklat organisationen till att omfatta en bred verksamhet där såväl barn och unga som vuxna får möjlighet att ta del av och analysera konst från konsthallens utställningar eller den de skapat själva. Allt under ledning av konstpedagoger som själva är utövande konstnärer. En av verksamheterna heter Ung & Skapande och startade 2006. Unga deltar varje vecka i flera löpande verksamheter med olika inriktning, grunden är att erbjuda ett tillåtande sammanhang där de kan utveckla sitt konstintresse och förmåga att analysera och reflektera över konsten och samhället. Därtill erbjuder Röda Sten Konsthall skolor att komma på specialutformade aktiviteter som utgår från utställningar och konstverk. Alla regionens förskolor och skolor erbjuds att delta och konsthallen vill gärna samarbeta med pedagoger inom olika ämnesområden då Mia menar att konsten kan bidra med inspel i andra ämnen än bild. Varje sommar finns en verksamhet i en container, utomhus, i anslutning till konsthallen. Den lockar främst de unga som intresserar sig för graffiti, men när de väl träffar pedagogerna och konsthallen finns intill så tar många steget in. Mia berättar att flera av de som deltagit i exempelvis Ung & Skapande under åren gått vidare och sökt konstskola och nu har konsten som yrke. Men framför allt fungerar verksamheten som en frizon där unga får vara sig själva och uttrycka sig tillsammans med andra. Röda Sten Konsthalls uppdrag är att visa samtidskonst, d.v.s. konst i vilken konstform och i vilket material som helst, men den ska i någon mening kommentera samtiden. Konsthallen har också Göteborgs kulturnämnds uppdrag att driva Göteborgs Internationella Konstbiennal, GIBCA. Den pågår både i konsthallen och i stadens offentliga miljö på olika sätt som Mia berättar om i intervjun. Konsthallen och biennalen har varsin curator som arbetar tillsammans med Mia och övrig personal med innehållet och genomförandet. Mia berättar även om ett spännande samarbete som Röda Sten Konsthall har på uppdrag av Västra Götalandsregionen med folkhögskolor där även andra konstnärliga institutioner, som även GöteborgsOperan, Göteborgs Symfoniker och Angereds Teater är delaktiga. Eleverna får både ta del av konst och vara medskapande. Nu är det viktigaste att få tillbaka besökarna efter pandemin och ett sätt är at

Ulla Berg Svedin

#55 · 58 min · 11 mar 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Nils Ramhøj, mångsidig bildkonstnär som även arbetat med landart https://www.landart.se/ och performance. Medier som dessutom ingått i ett flertal samarbeten inom scenkonst, musik, litteratur och film. Han har sin ateljé i Konstepidemin som är ett konstnärsdrivet kulturcentrum i Göteborg. Det är också en av Sveriges största arbetsplatser för fria konstnärer inom alla områden. https://konstepidemin.se/artist/nils-ramhoj/ Centret hotas nu av beslut om marknadshyror som skulle tvinga många av de som bedriver verksamhet där att flytta. De verksammas ideella arbete inom Konstepidemins utåtriktade verksamhet motsvarar 4 – 5 MKR/år, berättar Nils. Nils visste tidigt två saker, att han skulle bli konstnär och att han ville se Sydamerika. Att han ville bli konstnär tror han kom sig av att det fanns konstnärer i släkten och att hans far spelade piano. Nils kände en längtan att själv uttrycka sig konstnärligt och skapade sig ett eget tryggt rum genom sitt tecknande. Han höll dock beslutet att bli konstnär hemligt, som en pakt med sig själv. När han påbörjade sina studier på dåvarande Konstindustriskolan ville han fortfarande göra bildkonst, inte utbilda sig i industrianpassat konsthantverk. På den textila avdelningen inspirerades han av samtida kvinnors textila konst och bad om att under sin tid på skolan få utveckla textiltrycket till en grafisk konstform nära måleriet och teckningen. Ledningen hade tankar åt det hållet och lät Nils bli pilotelev och nu ingår Textilbild inom dagens avdelning för Fri konst på Högskolan för Design och Konsthantverk, (HDK-Valand). Nils fick sitt genombrott med sina bilder av hus i stadsdelen Majorna i Göteborg, där han också hade sin bostad och ateljé samtidigt som han engagerade sig för att bevara de gamla landshövdingehusen. Nu arbetar han med att samla dessa målningar, teckningar och fotografier i en bok där han även ska skriva texter baserade på dagboksanteckningar från den tiden. Han förverkligade även sin resa till Sydamerika där han ensam, utan att planera och med minimal budget luffade omkring, tecknade, fotade och skrev. Han beskriver det som en arbetsresa och som personlig utveckling där han bland annat fick bekräftat sin syn på kvinnan som den starka. Hon som tar ansvar. Resan resulterade i boken ”Bolivia och Peru - Ur mina ögon”. 1985 föddes Nils son, då började han fundera över fadersrollen och relationen till sin egen far. Han målade sin son och även sin far. Han fortsatte att måla sin far fram till dess att han gick bort julen 2001 och även efter. Nils beskriver det mer som bilder av en relation än som porträtt. De finns i bokform ”Bilder av en far” med förord av Ingrid Elam och texter av tjugofem män som beskriver sina far-son-relationer. Nils säger att oavsett om det handlar om hus eller människor så är det relationen, det som uppstår i mötet, som han intresserar s

Ulla Berg Svedin

#54 · 1 h 31 min · 4 mar 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Catharina Bergil, enhets- chef för scenområdet vid Högskolan för Scen och Musik (HSM) i Göteborg. https://www.gu.se/scen-musik Scenområdet omfattar kandidatutbildningarna inom skådespeleri, opera, musikal och contemporary art, men även master och doktorandutbildning. Catharina växte upp som yngst av många syskon, hon beskriver miljön som tillåtande med konst och kultur som en självklarhet. Hon gick kulturvetarlinjen, studerade dramatik och blev sedan erbjuden arbete på Folkteaterns förskolescen ”En Trappa Ner” Catharina fick senare tjänsten som programchef för det nystartade Världskulturmuseet, ett arbete som hon beskriver som utvecklande och stannade där tills hon erbjöds jobbet på HSM. Att såväl grundutbildning, master och forskning sker i samma hus och att skolan har studenter från andra länder gör, säger Catharina, miljön dynamisk. Det ger tillfällen till både möten och samarbeten som kan uppstå spontant. Det finns även lektioner i tvärgrupper som ges över programgränserna. Catharina undervisar själv i ämnet ”Teater och samhälle”, där de läser och analyserar pjäser för att reflektera över vad de har av aktualitet, oavsett om det är klassiker eller nytt. De talar även om dagsaktuella samhällsfrågor och politik.Syftet är att förbereda studenterna för att kunna ta plats i konstnärliga samtal i arbetslivet. Just nu pågår ett pilotprojekt där en årskurs skådespelarstudenter utbildas med inriktning på teater för barn och unga. Utbildningen sker i samarbete med ett antal teatrar för barn och unga där studenterna kommer att göra sin praktik. Hör mer om allt detta i samtalet. Ni får även höra om nordiskt samarbete mellan utbildningarna och om utbytesprogram där såväl studenter som pedagoger får tillfälle till utbyte med skolor i andra länder. Catharina: ”2022 är det viktigare än någonsin att debattera eftersom det finns ett parti som har en väldigt stark kulturpolitisk programförklaring medan de andra partierna är ganska bleka i de kulturpolitiska frågorna. Det skrämmer mig att de flesta inte tycks ha fattat att konst och kultur kan vara en omvälvande och konstruktiv kraft. Samtidigt har jag varit upplyft och glad över de röster som höjts under pandemin, starka personer och organisationer som vägrat hålla tyst. Men media vet jag inte om de är tillräckligt bra på att lyfta de här frågorna. Det kan lätt bli en särfråga i marginalen där ganska få är involverade i samtalet. Det behövs fler plattformar för det samtalet. Min oro är hur vi når de som inte är intresserade eller till och med känner förakt. Jag vill se ett avtryck från vår kulturminister, statsminister Magdalena Andersson och från lokala politiker i frågan före valet.”

Ulla Berg Svedin

#53 · 1 h 28 min · 25 feb 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Helene Bergstedt, VD på Trygghetsrådet TRS https://www.trs.se/ som är en kollektivavtalad omställningsorganisation på scenkonstområdet och för ideella och idéburna organisationer. Hon är också VD för Scenkonstens omställnings och karriärväxlingsstiftelse, (SOK) https://www.sokstiftelsen.se/ Helene är jurist med upphovsrätt och arbetsrätt som inriktning i botten. En röd tråd i hennes yrkesliv inom olika fackförbund, bland andra Fackförbundet för Scen och Film, har varit att hon vill hjälpa människor. Hon är mycket intresserad av konst och kultur sedan hon var barn då hon växte upp med föräldrar som arbetade inom branschen. TRS uppdrag är att arbeta förebyggande, med kompetensutveckling av verksamheter så att de blir självgående i sitt analys- och utvecklingsarbete. Men också med direkt stöd till enskilda som i en situation där någon blir uppsagd eller visstidsanställning tar slut. En process som utgår ifrån individens behov, med stöd av samma rådgivare under hela processen och där målet kan vara endera att stärkas för att stanna kvar i branschen eller att fortbildas för arbete på annat område. Helene ser att de som får stöd i allmänhet är mycket positiva och hon önskar att fler skulle ta kontakt för att ta del av det stöd som kan ges. Hon uppmanar den som är osäker på vad detta kan innebära att höra av sig, rådgivarna svarar gärna på frågor. I TRS styrelse sitter, bland andra, parterna på scenkonstområdet, de som omfattas av stödet är de som har eller har haft en anställning inom institutioner, fria professionella scenkonstgrupper eller inom vissa privatteatrar. Både den som haft en tillsvidareanställning men blivit uppsagd och den som frilansat som anställd inom dessa områden kan få stöd. Scenkonstområdet, liksom idrotten som tillhör idéburna och ideella organisationer, som TRS företräder, tillhör de hårdast drabbade under pandemin. Helene och de som arbetar med henne på TRS är vana vid att möta människor när de har blivit uppsagda eller behöver skifta karriär av olika skäl, men under pandemin har många stått utan försörjning över en natt. Detta ställde stora krav på verksamheten som fick skala upp och ställa om, även dom. Till exempel vad gäller digital tillgänglighet och med ökad bemanning. Till stöd för såväl arbetsgivare, fackligt förtroendevalda som individer som alla, på sitt sätt, plötsligt ställdes inför svåra situationer som uppsägningar. I vårt samtal berättar Helene om allt som TRS gör, men inte ryms i denna text. Det är mycket! Helene: ”Konst och kultur är viktigt för ett samhälle och för en demokrati. Kulturpolitiken är en viktig förutsättning för att vi ska ha ett rikt konst- och kulturliv. Som VD på TRS ser jag hur viktig kulturpolitiken är för förutsättningarna på den här delen av arbetsmarknaden, vilka arbetstillfällen som skapa

Ulla Berg Svedin

#52 · 50 min · 18 feb 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Eva-Lotta Hultén, journalist, författare, debattör och kritiker. https://evalottahulten.com/ Eva-Lotta menar att vi behöver ha ett holistiskt perspektiv, se helheter och inte en sak i taget. Hon arbetar själv utifrån det synsättet och kombinerar skrivande om miljö, jämställdhet, internationella rättvisefrågor och medier, är engagerad i frågor som rör barn och unga och har länge varit aktiv i debatten om skolan. Vi fokuserar i samtalet på just skolan där Eva-Lotta har flera intressanta ingångar. Hon vill att vi alla ska fundera över om vi behöver skolan och om svaret är ja, till vad ska vi ha skolan? Eva-Lotta menar att de timplaner och de traditioner som styr skolan hämmar pedagoger och hindrar dom att utifrån sin professionella kunskap ge varje elev vad de behöver. Hon menar att rätten till X antal lektioner i varje ämne borde bytas ut mot rätten för varje elev att utvecklas utifrån sina förut-sättningar. Det finns stöd i forskning för hennes tankar och vi talar om varför det inte får genomslag. Hon menar också att det finns en klassindelning där hantverksyrken och omsorgsyrken räknas som sämre, medan de i själva verket är de yrken som vi inte kan ersätta med AI i framtiden. Att praktisk begåvning inte räknas på samma sätt som teoretisk, vilket sorterar ut barn i stället för att uppmuntra olika kunskaper då samhället behöver båda. Eva-Lotta vill se en skola som utvecklar eleverna både kunskapsmässigt, känslomässigt, moraliskt och socialt och att ett nytt ämne, praktisk psykologi införs. Hon vill också att demokrati praktiseras mer. Eva-Lotta berättar i intervjun om ett besök i Jenaplanschule i Jena i Tyskland. Där finns en samarbetskultur med ömsesidig respekt. Alla årskurser samverkar på olika sätt, lär tillsammans, lärarna arbetar ämnesöverskridande, skolan har ett ämne som heter ”Ansvar” och det finns lokaler för olika typer av konstnärliga aktiviteter. Eva-Lotta: ”Konst och kultur borde diskuteras av politiker, av människor inom alla fält. Kulturen handlar om att vara människa, tänka, känna, uttrycka sig. Det påverkar hur vi ser på samhället så det finns en resonansbotten hela tiden. Kulturen kan ju användas för att styra samhället och då måste vi fundera över hur vi vill ha det med det. Hur vill vi att den ska få vara med och styra och påverka samhället, i vilken utsträckning? Ska den skydda oss mot något, puffa oss åt något håll. Vill vi det? Kulturen är ju en av Sverigedemokraternas flaggfrågor. Det handlar om det, vilket samhälle vill vi ha? vilka människor vill vi vara mot varandra? Alla bör prata om det och det bör tas upp inom alla fält. ”

Ulla Berg Svedin

#51 · 1 h 3 min · 11 feb 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Hedda Krausz Sjögren, strateg och kreatör inom konst och kultur med bred erfarenhet av internationellt arbete. Hon var kulturråd i Sydafrika 2017-2021 och har nu ett uppdrag som curator för Bokmässan i Göteborg där Sydafrika är temaland. www.linkedin.com/in/heddakrausz Hedda har en bakgrund som regissör och producent och har under lång tid drivit internationella konstnärliga samarbeten. Hon intresserar sig för kulturens roll i fredsarbete, konfliktlösning och i samhällsutveckling. Heddas morfar kom till Sverige som judisk flykting och fick, som många andra vid den tiden, stanna på nåder. Det ledde till en livslång rädsla. En annan gren av hennes judiska släkt sändes till Sverige av släktingar för att överleva och ur den historien hämtar Hedda mycket inspiration till sitt arbete. Hon ser med stor oro på den polarisering vi har i Sverige i dag. Vi får höra om vad ett kulturråd gör, Hedda kunde påverka innehållet och prioriteringar i sitt uppdrag i hög grad. Förutom grunden, de konventioner som Sverige skrivit under och som handlar om kulturell mångfald och kulturutbyte, fokuserade Hedda på att förankra arbetet lokalt. Hon ville också skapa samarbeten mellan verksamheter och konstnärer i Sverige och i Sydafrika som skulle ha potential att hålla även efter det att hennes uppdrag var slutfört. Hedda berättar att hållbarhet är något som många konstnärer i Sydafrika är mycket skickliga på att arbeta utifrån, kanske på grund av de begränsade resurser som finns. Vi får höra om ett antal samarbeten bland annat med Litteraturhuset i Göteborg, men även med Textilhögskolan i Borås med flera. Svenska poeter, författare och teaterensembler har besökt Sydafrika, turnerat, haft workshops och företrädare för regeringen har besökt ambassaden och sett föreställningar. Afrika blir snart världens folkrikaste kontinent och har en mycket ung befolkning. Hedda ser en enorm utvecklingspotential konstnärligt och filosofiskt i Sydafrika som kommer att påverka övriga världen. Det handlar om kultur, kreativa näringar, processer och idéströmningar vid universitet med sofistikerade utbildningar i film, mode och fotografi t.ex. I Sverige finns kunskap om vad som pågår i dag främst inom några av de konstnärliga utbildningarna. Hedda menar också att vi inte ska vara så ängsliga för att uppfattas som instrumentella utan våga kliva in med konsten på andra områden. Hedda menar att vi behöver den utforskande litteraturen, dansen, teatern, som bas för att komma vidare och högre i våra kreativa uppfinningar som skapar Spotify, musikaler, Netflix, det som vi konsumerar och som skapar jobb. Hedda: ”Jag skulle väldigt gärna vilja se att utrikesminister Ann Linde tillsammans med andra aktörer lyfter de internationella kulturfrågornas betydelse för stabilitet i det långa perspektivet. Det var precis det Sverige gjorde när vi stöttade frihetsrörelserna i Sö

Ulla Berg Svedin

#50 · 1 h 12 min · 4 feb 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Stefan Hansen, VD på Unga Klara, Sveriges nationella scen för barn och unga och ordförande för Kulturrådets referensgrupp för fri scenkonst, teater, opera, musikteater, performance och andra uttryck. https://vdtidningen.se/en-dag-med-stefan-hansen/ Stefan berättar att han som barn stammade och blev mobbad. Men när han började gymnasiet möttes han av en värme och gemenskap som präglades av konst, kultur och ett normbrytande förhållningssätt som gjorde att han kände sig hemma. En kamrat bjöd med honom till en teaterkurs där en pedagog uppmärksammade hans speciella blick, inte hans stamning. Efterhand började han intressera sig mer för arbetsuppgifter som han fick veta betydde att han var producent och på den vägen är det. Sin utbildning fick han på Stockholms konstnärliga högskola. Under den period som Linda Zachrisson var kulturråd på Sveriges ambassad i Washington så arbetade han där och under hennes föräldraledighet vikarierade han som kulturråd. Han beskriver Washington som en smältdegel av konst, kultur, politik och diplomati, något han intresserar sig för. 29 år gammal utses han till VD för Unga Klara. Stefan berättar om varför han anser det vara ett så viktigt och inspirerande arbete. På Unga Klara får han användning av sina erfarenheter av inter-nationellt arbete då teatern samarbetar med konstnärliga verksamheter runt om i världen, han berättar bl.a. om ett skrivprojekt som pågick på tre kontinenter under pandemin i intervjun. Vi talar om att alla partier framhåller i sina uppdragstexter att konst och kultur för barn och unga ska prioriteras, men i handling och budget är det tvärtom. Stefan har nyligen skrivit en artikel i Dagens Nyheter om detta och uppmanat kulturministern ”att vända på varje sten” för att rätta till saken. https://www.dn.se/kultur/stefan-hansen-unga-klara-vi-maste-satsa-hardare-pa-barnkulturen/ Vi talar om att precis som det finns en vårdskuld och en skolskuld så finns en kulturskuld och om vad den innebär och kan få för konsekvenser. Vi talar om Unga Klaras arbetssätt och mycket mer. Stefan: ”Det finns flera saker som kulturpolitiker och andra skulle kunna föra på agendan, dels det alarmerande i att kulturen legat nere och kulturskulden som drabbat alla, men särskilt barn och unga. Dels den potential som finns i en återstart. Alla verksamma som kan engageras i att banta av kultur-skulden så att den försvinner. Vi behöver femdubbla utbudet, här gäller det att tänka strategiskt med ambulerande föreställningar, samtidigt som teatrarna behöver vända sig aktivt utåt mot skolorna. Sen är jag nyfiken på varför inte utrikesministern och försvarsministern uppvaktar kulturministern i mycket högre grad eftersom är det någonting som diskuteras nu så

Ulla Berg Svedin

#49 · 1 h 6 min · 28 jan 2022

Presentationstext Anna Toresdotter Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Anna Toresdotter, mångsidig konstnär, författare och föreläsare om sambandet kultur och hälsa. Anna växte upp i Luleå i en konstnärssläkt. Hennes morfar, Fridtiof Erichson var en känd konstnär och restauratör som hade många uppdrag att restaurera konstverk bl.a. i kyrkor runtom i landet. Även morfarsfar var konstnär så Anna lärde sig tidigt om ljusets betydelse för en bild, något hon utvecklat i sitt eget måleri och även undervisar i. Anna, som numera bor i Åkersberga utanför Stockholm, kombinerar sitt målande med musik, poesi och även dans i sina utställningar varav flera turnerat, såväl inom Sverige som till USA och Japan. Anna berättar om hur hon under en resa utomlands blev intresserad av sambandet kultur och hälsa och sedan dess haft kontakt med ett antal av Sveriges främsta forskare på området och själv hållit föreläsningar i olika sammanhang för olika typer av publik något som varit mycket uppskattat och givande även för Anna. Vi samtalar utifrån de rubriker Anna haft under sina föreläsningar. Om hur deltagande i konst och kultur påverkar hälsa och livslängd. Om hur anställda som fick ta del av kulturell stimulans på arbetstid visade på högre värden av ett immunförsvarsstärkande ämne i blodet enligt en SKTF-studie, om s.k. bildsamtal för äldre på demensboende under ledning av en forskare och de positiva resultaten det gav jämfört med en kontrollgrupp som fick samtal utan bilder. Detta och mycket mer relaterat till kultur och hälsa kan ni lyssna till under vårt samtal där Anna även berättar om sitt arbete inom ”Skapande skola” där hon undervisat utifrån sin bildkonst, något som hon upplevt som mycket stimulerande. Anna har sina rötter i miljörörelsen och har nyligen fått ett stipendium för ett spännande projekt som utgörs av en konstutställning, ett poesiprojekt i samarbete med skolelever och en digital presentation av helheten som gör det tillgängligt även för oss som inte kan se den utställning som planeras till slutet av maj i år. Projektet handlar om vår matjord. Ett intrikat kommunikationssystem som vi först nu börjar förstå hur komplicerat och sinnrikt det är uppbyggt och hur det fungerar. Vi behöver lära oss hur vi ska hantera matjorden på rätt sätt och inte skada den på det sätt som vi gjort och gör genom hur vi odlar och gödslar. Anna kommer att hålla en poesiworkshop med elever efter att de fått se de verk hon just nu målar och efter att de tagit del av fakta i ämnet. Allt blir sedan en utställning. Arbetet går att följa på Annas hemsida. https://www.annatoresdotter.se/ Anna: ”Det finns mycket forskning om betydelsen av konst och kultur, men det krävs att det sammanställs så att vi får statistik för att det ska användas. Chefer skulle behöva mer information och kunskap, de mjuka värdena faller bort i effektiviseringens namn. Jag skulle gärna vilja se en tv-sänd debatt

Ulla Berg Svedin

#48 · 52 min · 14 jan 2022

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Lawen Redar, jurist, riksdagsledamot (S) kulturpolitisk gruppledare och 3:dje vice ordförande i kulturutskottet. https://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/ledamot/lawen-redar_285a3d5f-cb32-4958-9b7c-1545b2faff18 Lawen är född och uppväxt i Stockholm som barn till föräldrar som flytt till Sverige på 80-talet. För föräldrarna, som är kurder, har konst, kultur och bildning en grundläggande betydelse i livet, det är lika självklart för Lawen och hennes syster. Lawen, som också är intresserad av basket engagerade sig i SSU som ung, blev utsedd att bli riksdagskandidat och när Stefan Löfvén lämnade sin riksdagsplats för att bli statsminister var det hon som stod på tur. Hon studerade fortfarande juridik och blev ledamot av justitieutskottet. Något som hon beskriver som tufft. Under nuvarande mandatperiod är hon gruppledare för S i kulturutskottet där hon trivs och gläds åt att bli intellektuellt utmanad i debatter och i samtal med företrädare för konst och kulturlivet. Lawen beskriver hur pandemin ytterligare klargjort såväl vikten av konst och kultur i våra liv som de stora brister som finns i de konstnärligt verksammas villkor och hur trygghetssystemen fungerar. Vi talar om hennes politiska förebild, Bengt Göransson om folkbildningens betydelse inom arbetarrörelsen, om den kulturpolitiska motion som hon var med om att skriva till S-kongressen och som ledde till ett antal skrivningar i riktlinjerna för nästa mandatperiod. Inte minst vad gäller jämlik tillgång till kultur för barn och unga, att värna Public Service och förbättra konstnärers villkor. Vi talar också om hur utvecklingen mot mer privatisering i samhället förändrat betydelsen av ordet ”frihet” och om hur viktigt det förebyggande arbetet är för att barn och unga inte ska bli offer för att rekryteras till kriminalitet. Lawen menar att kulturen ska spela en roll i samhällets alla delar och att även näringslivet bör bidra till finansieringen, inte i stället för, utan i tillägg till den offentliga. Hon hyllar den svenska välfärden och de möjligheter den ger för människor som kommer hit från andra länder. Men ser också att det krävs förbättringar för att det ska fungera väl för alla. Angående konstnärlig frihet menar Lawen att det ska finnas endast en juridisk begränsning; Hets mot folkgrupp. Därutöver får det vara hur provocerande som helst. Lawen: ”Betraktaren” är ett intressant begrepp, det innefattar oss alla. Partiledare svarar för och är vägvisare inom varje politikområde då tycker jag att de också behöver redovisa vilken kultursyn de har. Vad vill de med kulturpolitiken? Hur ser man på människan och på det mångkulturella samhället? Vad det gäller oss kulturpolitiker tycker jag att ”betraktarna” ska vara tuffa mot oss, ha förväntningar, ställa krav!” Lawen vill gärna att ni lyssnare hör a

Ulla Berg Svedin

#47 · 1 h 38 min · 30 dec 2021

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Olav Fumarola Unsgaard, statsvetare, journalist, redaktör och programredaktör på Göteborgs Litteraturhus. https://goteborgslitteraturhus.se/ Olav växte upp i Blackeberg i Stockholm. En plats som varit oskildrad i litteraturen tills John Ajvide Lindqvists ”Låt den rätte komma in”. Läsandet och böcker är den röda tråden i Olavs liv. Intresset har fört honom till studier i statsvetenskap, praktisk filosofi och kulturprojektledning, det senare föranledde en flytt till Göteborg. Där hamnade han på Nätverkstan i Lagerhuset. Efter avslutade studier där blev han kvar som lärare och fick olika uppdrag. Han har arbetat på Ord och Bild, och tog en tur tillbaka till Stockholm och förlagen Atlas och Leopard, men återkom till Göteborg och tjänsten som programansvarig på Göteborgs Litteraturhus. En medlemsstyrd verksamhet med oerhörd bredd, som erbjuder otroligt många aktiviteter varje år med Olav som programansvarig. Olav har också representerat Litteraturhuset i en stor arbetsgrupp som gjorde en ansökan om att Göteborg skulle utses av UNESCO till litteraturstad, vilket lyckades. Olav berättar om varför ansökan gjordes, om gruppens sammansättning, hur arbetet gick till och vad som händer efter utmärkelsen. T.ex. läsfrämjandeprojekt som utgår ifrån högläsning där elever läser tillsammans. Vi talar även om Lagerhusets roll i det område kring Järntorget och Långgatorna som just nu genomgår en stor förvandling arkitektoniskt och där det finns funderingar kring hur det mångfaldiga kulturliv som utmärkt området kommer att finna sin plats framöver. Vi får också veta hur det kommer sig att Lagerhuset, men inte Folkets Hus vid Järntorget nu är medlem i Folkets Hus och Parker. Olav berättar om vad en redaktör gör och hur det kom sig att han blev den som tog sig an den syriske journalisten och författaren Khaled Alesmael och stöttade honom fram till debut med den unika romanen ”Selamlik” om hur det är att leva som homosexuell i ett land där man förnekar förekomsten av homosexualitet. Olav berättar även om sitt engagemang i allt som rör etik, moral och rättvisa, t.ex. antologin ”Skitliv” från början av 2010-talet om ungas situation i gig-ekonomin och om ett uppdrag från LO för att främja feminism i fackligt arbete och mycket mer. Olav: ”Jag fick min utbildning vid Stockholms universitet, men min bildning fick jag på ABF-huset i Stockholm. Bildning får man i samtal med andra. Jag är en varm anhängare av den svenska folkbildningskulturen. Folkbildningen har i dag drabbats av stenhård styrning enligt NPM (New Public Management) och samma sak gäller för konst och kultur. Jag ser en folkbildningspolitik på nationell nivå som skruvas åt på ett sätt som är väldigt skrämmande. Läsande och skrivande är nyckeln och vi måste stötta så att så många barn som möjligt ska klara, inte bara nian med godkända betyg, utan också gymnasiet. Att kunna begripa oc

Ulla Berg Svedin

#46 · 1 h 25 min · 22 dec 2021

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Karin Helander, professor i teatervetenskap, föreläsare, kritiker och ständig sekreterare i Kungliga Vitterhetsakademien. Karin växte upp med musik, dans, litteratur och teater som en viktig del i livet. Hon nämner ”Lille Petters resa till månen”, som hon såg på Operan som barn vid jul, som en stark upplevelse. Hon spelade piano och närde en dröm om att bli musiker. Sin utbildning inledde hon dock med att studera matematik, fann det tråkigt, bytte direkt till teatervetenskap, sökte sig till studentteatern som blev den fria gruppen ”Teater 9” där hon spelade, regisserade och skrev men även sålde biljetter och annat som krävs i en fri grupp. Intresset för forskning, och då i ämnet teatervetenskap, tog överhanden och efter disputationen började hon som lärare vid institutionen. Efter några år fick hon uppdraget som föreståndare för Centrum för barnkulturforskning. Karin berättar om hur hon skapade kontakter med forskare från andra områden som forskade kring barn och unga. Utifrån Centrum för barnkulturforskning har hon byggt ett stort kontaktnät såväl nationellt som i Norden. Vi talar om Karins olika uppdrag, som föreläsare, pedagog, som kritiker och vad det innebär att handleda doktorander. Ur Karins långa CV finns några rubriker som vi utgår ifrån i vårt samtal t.ex. ”Den barnförbjudna barnkulturen”. Om vuxnas rädsla för konst med existentiell tematik där vi från vuxenvärlden tenderar att projicera vår egen ångest på barnen som publik. Karin talar också kring begreppet ”förståelse”, att vi frågar barn: ”förstod du det här?”, medan vi aldrig frågar en vuxen samma sak. Hon hyllar scenkonstens betydelse för att vi ska kunna förstå oss själva genom ”visualisering, berättelse och lek” som är ett citat från Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap. Kvalitet är ett hett ämne! Vad är det? När det gäller konst och kultur för barn så menar hon att det beror inte enbart på vilka kriterier och parametrar vi vuxna använder utan också om det är barn eller vuxna som gör bedömningen. Mycket intressant! ”Barns röster i barnkulturen” är en annan rubrik från hennes CV som vi talar om, hur barn kan komma till tals på olika sätt, t.o.m. som medforskare. Karin berättar att det under pandemin gjorts en studie som visar att konsten behövs för att bearbeta upplevelser av pandemin som barn haft. Likaså kommer forskning om hur barn och unga som kommit med flyktingvågorna påverkats av att ta del av berättelser som rör deras verklighet. Karin ser en risk att vi med dagens politiska klimat får en kulturpolitik som vänder sig bakåt i stället för att gå framåt och främja nytänkande. Hon berättar också om hur hon integrerar kulturpolitik i sin undervisning på universitetet. Karin har initierat tvärvetenskaplig forskning och förordar ett tvärvetenskapligt arbetssätt för att hantera de stora frågor som vi står inför att lösa i dag.”Det krävs ämneskunskap, men även samarbete. Det är nödvändigt, men också väldi

Ulla Berg Svedin

#45 · 51 min · 17 dec 2021

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Lars-Eric Brossner, regissör, kompositör, https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=person&itemid=171428#films https://www.discogs.com/artist/1324696-Lars-Eric-Brossner tidigare konstnärlig ledare för Folkteaterns förskolescen ”En Trappa Ner” och jurymedlem i barnteater-festivalen BIBU. https://bibu.se/sv/lars-eric-brossner Just nu pågår juryarbetet för fullt, mestadels via inspelat material p.g.a. pandemin. Lars-Eric växte upp i Malmö, hans mamma drömde om att han skulle bli konsertpianist, han tog lektioner, men först när han råkade komma tidigt till en lektion och hörde en lärare spela jazz växte hans intresse för musik. Han spelade i olika band, bland annat i ”Var god stig åt sidan” med Mikael Wiehe, Björn Afzelius m.fl. och berättar om en festivalspelning där hans mamma stolt stod på första parkett trots att de spelade musik influerad av de amerikanska banden ”Chicago” och ”Blood sweat and tears” snarare än klassiskt. Det ledde till en förfrågan från Unga Teatern, Malmö stadsteaters uppsökande barn och ungdomsteaters verksamhet, under ledning av Leif Sundberg om att medverka som musiker. Sundberg startade på 70-talet tillsammans med bl.a. Suzanne Osten, ”Fickteatern” i Stockholm, en nyskapande grupp som gjorde uppsökande teater för barn och unga. Av honom lärde sig Lars-Eric grunderna i teatern, fick uppdrag att skriva musik och även att agera. En i en grupp mentorer där senare regissörerna Lennart Hjulström och Finn Poulsen på Folkteatern i Göteborg, dit Sundberg tog honom, och scenografen Sören Brunes ingick. Vi får även höra om mötet med den då nyutexaminerade Tomas von Brömssen i Malmö som ledde fram till ett samarbete under många år. Vi samtalar om åren i Nationalteaterns rockorkester, om musikens roll i teater och på film, varifrån Lars-Eric hämtar sin inspiration när han skriver musik och om konsekvenserna av nedläggningen av Folkteaterns förskolescen ”En Trappa Ner”. Vi talar om ett uppdrag för SIDA i Indien och ett uppdrag från Riksteatern och Frihetsteatern på Västbanken i Jenin i Palestina där resultaten bl.a. blev en oförglömlig upplevelse av en uppsökande provföreställning på ett stort barnhem i Indien för en barnpublik som aldrig sett teater och av hur en föreställning av Pippi Långstrump i rätt kontext i Palestina plötsligt blev politisk teater för en otroligt engagerad publik i alla åldrar. I båda fallen skilde sig naturligtvis förutsättningarna för produktion rejält från de han var van vid. Lars-Eric berättar även om samarbetet med en skådespelerska och koreograf, Cecilia Milocco som han gjort flera produktioner med och som han menar betytt mest för honom vid

Ulla Berg Svedin

#44 · 1 h 15 min · 10 dec 2021

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Lars Melin, skådespelare, https://www.imdb.com/name/nm0577768/ regissör, tidigare konstnärlig ledare och teaterchef för Smålands Musik och Teater och konstnärlig ledare för Regionteater Väst och nyligen utsedd till konstnärlig ledare för Backa teater. https://stadsteatern.goteborg.se/backa-teater/om-backa-teater/vi-jobbar-pa-backa-teater/konstnarlig-personal/lars-melin/ Lars kommer från en teaterfamilj där morfar Elof Ahrle och mormor Birgit Rosengren var stora stjärnor på 40- och 50-talen och mamma, Carina Ahrle och morbror, Leif Ahrle är kända skådespelare. Lars själv valde skådespelarbanan sent efter en uppväxt som trummis i band. Vi samtalar om processen när Lars blev inbjuden till en intervju om att bli konstnärlig ledare för Backa teater, den teater där han började sin karriär som skådespelare tillsammans med hela sin teaterhögskoleklass och bland dom företrädaren Mattias Andersson. Lars dotter hade en viktig roll i hur processen slutligen ledde fram till uppdraget. Vi talar om när Lars under sin tid som skådespelare på Backa ständigt lade sig i regiarbetet och till sist tillsammans med sin fru, skådespelerskan Mia Höglund Melin, lade fram ett förslag om att sätta upp Line Knutzons ”Stickor i hjärtat” för dåvarande konstnärliga ledaren Eva Bergman som sa: ”Kör!” I och med det skapade Lars en inkluderande arbetsmetod som han hållit fast vid sedan dess. I sitt ledarskap kombinerar Lars en tydlighet i beslutsgång med det inkluderande arbetssättet som gör att alla erfarna medarbetares kompetens tas tillvara och gör att han ges möjlighet att ta bättre konstnärliga beslut. Lars tycker om arbetsuppgifterna som faller på en ledare. Vi talar om ”På ren svenska” för högstadiet på Regionteater Väst, en föreställning som Lars regisserat och där skådespelare, dramaturg och regissör står för texten och där alla övriga bidragit enligt den metod som Lars tillämpar. Jag har sett föreställningen som på ett intelligent sätt, med humor ger publiken upplevelsen av en varm gemenskap som gradvis och omärkligt glider in i ren fascism. Som det skeende vi lever i nu. Mycket skickligt och obehagligt. Lars menar att ”det är bra att larva sig in i det allvarliga eftersom vi människor är larviga.” Vi talar om den oro som vuxna ofta känner angående tematik eller t.o.m. titlar på ännu inte producerade verk för barn och unga. Vad det beror på och hur de som arbetar för barn och unga behöver förhålla sig till det. Lars är också en hängiven fågelskådare, ett intresse som hans pappa delade med sig av till sönerna Lars och storebror Bo, ett intresse som bröderna ännu delar och odlar bl.a. med gemensamma resor för att se fåglarna flytta och återvända årligen. Vi som följer La

Ulla Berg Svedin

#43 · 1 h 24 min · 6 dec 2021

Kulturförsvaret presenterar stolt Pelle Wistén regissör, amatörteaterledare, tidigare sektionschef på Studiefrämjandet i Stockholm och driver sedan 20 år tillbaka egna firman Wistén Kulturproduktion. https://www.wisten.se/om-pelle-wisten/ Pelle växte upp med föräldrar som var intresserade av konst och kultur. Hans mamma var som ung dansös i baletten och skådespelerska både på Bergens teater och på Nationaltheatret i Oslo. Pappan som var chef på Shell var mycket intresserad av såväl litteratur som teater och film och försåg Pelle med böcker anpassat efter ålder och tog honom med på teater så som Brechts ”Den Kaukasiska kritcirkeln” med Toiwo Pawlo som domaren Azdak, ett starkt minne. Pelle levde i och med alla de kulturverksamheter som erbjöds i Stockholm under hans ungdom och efter att ha arbetat som regissör och musiker på fritiden sökte Pelle på uppmaning av sin fru jobbet som sektionschef på Studiefrämjandet, det gav möjlighet till att både arbeta med konsten och att få betalt. Som anställd inom folkbildningen har Pelle drivit ett antal projekt, inte minst för barn och unga. Han berättar om några av dom i vårt samtal. Bland annat om ett som känns väldigt aktuellt, ”Akta húvet”. Det handlade om att ge insikt om vad grovt våld ger för effekter i relation till såväl offer, förövare som vittnen. Det genomfördes i samverkan mellan flera olika samhällsinstitutioner mellan 2007 och 2010. Och, som alla projekt, avslutades det och arkiverades. Vi talar om problemen med projekt-formen och behovet av att skapa metoder så att goda resultat kan leva vidare och utvecklas så att hjulet inte behöver uppfinnas på nytt för varje ny generation. Pelle har också skrivit en bok om sin hjärtefråga – amatörteatern. ”När ljuset släckts”. https://www.boktugg.se/2021/07/07/pelle-wisten-debuterar-med-personlig-bok-om-amatorteater/ Där beskriver han de processer som sker i uttagningar, repetitioner, när alla delar sätts ihop, premiär, recensioner, publikreaktioner, spelperiod och avslut. Men, det viktigaste är ändå vad det ger till såväl de professionella som arbetar med projekten som till deltagarna. Det beskrivs väldigt fint med citat från sms, mail., lappar och intervjuer som Pelle gjort med deltagare. Det för oss in på de olika konst och kulturbegreppen – estetiska och antropologiska som vi samtalar kring. Pelle: ”Vi behöver diskutera såväl det estetiska som det antropologiska kulturbegreppet, båda är lika viktiga. Jag har också samarbetat med forskare som Töres Teorell, professor i stressforskning som skrivit om musik och hälsa, och instämmer i det han säger att vi måste skapa mötesplatser för tvärvetenskaplig forskning med inriktning på barn och unga.”

Ulla Berg Svedin

#42 · 1 h 16 min · 26 nov 2021

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Magnus Kirchhoff, utbildningsledare På Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, tidigareverksam vid Teaterhögskolan i Stockholm, Stockholms dramatiska högskola och Stockholms konstnärliga högskola SKH, ordförande i Operakompaniet Kamraterna m.m.https://kamraterna.com/team/magnus-kirchhoff/ Magnus växte upp i Örebro där han som blyg pojke i mötet med en teaterintresserad lärarpraktikant upptäckte teatern. Från högstadietiden kom Amatörspelen, en speciell amatörteaterverksamhet, att bli en viktig del i Magnus liv Han upptäckte dock snart att han var mer intresserad av att vara en möjliggörare för de som ville verka som konstnärer än att själv vara utövare. Så han tog examen i teatervetenskap, men läste även ”Praktisk kunskap”, som vi talar om vad det är.Magnus har verkat som ledare och just möjliggörare under hela livet. Som ledare är han intresserad av att skapa goda förutsättningar för alla att arbeta i den organisation eller verksamhet som han leder. Magnus menar att detta också går att applicera på ett land. Och då kan konst och kultur spela en viktig roll. För att konst och kultur hjälpeross att ta oss ifrån ett vi-dom-tänkande och ett svart/vitt perspektiv. Han menar att det finns en stor okunskap om konstens och kulturens möjlighet att komplicera och nyansera de stora frågor vi har att hantera idag. Magnus: ”För svaren på frågorna är inte enkla - de kan bara vara komplicerade.”Vi samtalar om de konstnärliga högskolorna, storlek, vad det innebär för relationenmellan pedagoger och studenter och den administrativa bördan för verksamheterna.Om specialisering i utbildningen och hur den arbetsmarknad som väntar ser ut. Om relationen mellan ”fritt konstnärligt skapande” och handledd utbildning och om likheter och skillnader mellan de konstnärliga utbildningarna.Magnus berättar om hur ”Mejan”, som Konsthögskolan kallas, har visat prov på en fantastisk anpassningsförmåga under pandemin. Men också om hur pandemin drabbat studenterna. Vi får även höra om arbetet för att hitta ett inkluderande språk, något som Magnus har erfarenhet av från SKH. Hur kan de konstnärliga utbildningarna nå ut till de grupper som av olika skäl inte ser en konstnärlig utbildning som ett möjligt yrkesval? Magnus: ”Vi måste öka förståelsen för den kompetens som finns inom de konst-närliga områdena och om konstens och kulturens värden förutom egenvärdet.”

Ulla Berg Svedin

#41 · 1 h 40 min · 19 nov 2021

Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Jonas Fröberg, skådespelare, regissör, grundare av Teater Spira som han även varit konstnärlig ledare för men nu kallar han sig husdramatiker. Han är också pedagog , föreläsare och författare. Jonas växte upp med en pappa som var bra på att läsa högt och läste mycket för honom. Det gjorde att han odlade ett intresse för såväl litteratur som kunskap i stort och blev kallad ”professorn” av sina jämnåriga. Hans betyg och för- väntningar ledde till utbildning på läkarlinjen, men under en promenad fem år in på utbildningen slogs han av vad han verkligen drömde om. Att bli skådespelare. Han bytte bana, något han inte ångrat trots stora skillnader i anställningsvillkor och lön. Men en forskare blev han, då han i sitt konstnärliga arbete alltid tar avstamp i fakta och gärna samarbetar med forskare inom andra områden. Denna podd ges i två delar. I den första talar vi om när Jonas grundade Teater Spira och tog utgångspunkt i den fysiska teatern, via göteborgska teatermannen Sören Larsson. Om det mångåriga arbete som Jonas har ägnat sig åt med barn och unga som han menar måste ha en jämlik tillgång till konst och kultur och tillerkännas rätten att uttrycka sig på lika villkor för att undvika att bli offer för populism. Jonas berättar om flera intressanta projekt, bl.a. ett där han nu skriver en pjäs baserat på texter som unga skrivit i workshops och som behandlar förlust och saknad. Premiär i klassrum under nästa år med åtföljande samtal. I del två talar vi om de upptäckter Jonas gjort utifrån sitt arbete i skolor och sina studier av filosofen/ekonomen Friedrich Hayek som var föregångare till Milton Friedman. Där finns grunden för New Public Management, tanken om ett samhälle där staten ska vara så liten som möjligt och marknaden styra. Dagens mäta-och- effektivisera-system där förtroende, solidaritet och tillit ersatts av tystnad, rädsla och vinstmaximering. Jonas har även gjort kulturprojekt på Volvo Lastvagnar som resulterade i en bok och en föreläsningsturné. ”Vi ska inte skriva nå´n jävla bok!” På uppdrag av stadsdirektören i Göteborg gjorde han ståupp-föreställningar om hur deras värdegrund fungerade, byggt på intervjuer med anställda och chefer. Resultatet ogillades av beställaren, så var också fallet från Volvos ledning. Båda mycket intressanta berättelser om konstens kraft och möjligheter. Jonas: ”En fortsatt avreglering leder till ökade kunskapsklyftor och ökade bildningsklyftor. Vi saknar arenor för att mötas. Där utgör konsten och kulturen liksom skolan viktiga delar i samhället. Om det borde debatten handla.”

Ulla Berg Svedin

#40 · 1 h 10 min · 11 nov 2021